Den Svarta Boken: Inlagda soltorkade tomater

Söndagskväll och jag är på bio. Men du ska få nånting riktigt smaskigt att pyssla med…

Du ska få spana lite i denna…

För några år sen skulle jag göra en rätt, jag tror faktiskt att det var Pasta Tricolore. En ingrediens till den är soltorkade tomater. Jag inhandlade såna på burk – och de smakade skit. Det var då jag bestämde mig för att fixa till inläggningen, marinaden, själv.

Originalreceptet på de inlagda soltorkade tomaterna.

Inlagda soltorkade tomater
(Marinerade)

Vad behövs?
En påse soltorkade tomater (cirka 100 gram)

5 – 6 vitlöksklyftor

olivolja

oregano

Redskap:
Skål

kniv

sked

glasburk

Börja med att sätta lägga tomaterna i blöt i varmt vatten i ungefär 20 minuter. Torka av dem och lägg dem i en glasburk. Skala vitlöksklyftorna och lägg dem i burken. Krydda med oregano. Blanda samman med en sked. Häll på olivolja och rör om. Sätt på ett lock och förvara ganska svalt dock ej kylskåp, för då blir oljan grumlig. Ät redan nästa dag!

Min kommentar: Smaskigt i pastagrytor, men även som fyllning tillsammans med brieost i en ubåtsmacka!  Håller länge, flera veckor!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagstoffligt

På väg hem i bilen igår var det dags att bryta ihop igen. Skälet var väldigt enkelt. Innan jag åkte från jobbet skuttade jag upp till institution 1 för att flukta igenom papperstidningsutgåvan av lokalblaskan. Växlade några ord med ML som undrade om jag ska vara med på påsklunchen i nästa vecka.

Tyvärr går inte det för mamma kommer hit.

sa jag.

Och bara för det fick jag krångla och byta dagar med Den Hjärtegoda L, som jag vill bjuda på lunch som tack för den fantastiska måltiden strax före min operation. Dessutom… skulle jag nog bara bli ledsen.

Naturligtvis fick jag förklara varför. ML tyckte att det var jättetråkigt för, som h*n sa,

Vi har trivts så bra med dig här!

Så klart orden värmde, men jag hann knappt ut i bilen förrän tårarna trillade. Och när jag satt där och marssolen, som trots allt är ganska stark, lyste på mina kinder genom de smutsiga bilfönstren… Då såg jag hur tårarna gjort stora fåror på mina kinder. Det är sant! De här sista årens prövningar har gjort mig… gammal.

Hemma väntade en gigantisk strykhög och vad passar väl bättre som lindring när man är ledsen än kroppsarbete. Efter avklarat arbete unnade jag mig två kexchoklad till middag. Sen mådde jag förstås illa, men det är ju skit samma.

Innan jag fick slå ner rumpan slog jag in… julklappar! Ja, det blev ju så att jag hann köpa två julklappar till mamma förra året, men jag hann inte överlämna dem. Därför får hon dem nu till påsk. Hon har frågat vad jag önskar mig. Det blir ju bara dumt, för jag vet ingenting mer än sånt som inte går att köpas för pengar. Och en Ajfån. För, som sagt, jag måste ju vara kontaktbar även framöver. Sen. När det är över det här äventyret jag har deltagit i sen september 2011.

Ett hårt paket och ett mjukt paket till mamma.

Resten av kvällen ägnade jag åt mitt favoritprogram Antikrundan. Telefonerade med Fästmön efter det. Det ska bli så skönt att få sällskap i kväll, efter den här skitveckan. Till helgen kanske det blir en (inköpt på DVD) eller annan film (bio), det beror lite på hur vi mår. Det viktiga är att vi är tillsammans, inte vad vi gör.

Och i natt har det snöat. Mycket.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista natten med gänget

År 1973 kom filmen Sista natten med gänget (American Graffiti). Jag såg den på bio – och jag älskade den. I kväll gick den på SvT1 och naturligtvis bänkade jag mig för att kolla in bilarna och lyssna på musiken…

Musik, bilar… och rullskridskor.

Handlingen i filmen är rätt enkel. Hela filmen utspelar sig under en natt det år jag föddes, 1962. Ett gäng ungdomar har gått ut skolan. Detta är deras sista kväll tillsammans innan de skiljs åt för framtiden.

Filmen är inte konsekvent för fem öre. Musik och bilar från olika år blandas utan urskillning. Men skit samma! Det är HÄFTIGT! Jag minns det eftertraktade dubbelvinylalbumet som jag aldrig hade råd att köpa… Senare lånade jag det av nån och spelade in på kassett. Och när jag blev vuxen köpte jag så småningom CD:n.

Jag vet inte hur många gånger jag har sett Sista natten med gänget. Men vad tycker jag idag, 2012? Det enda jag tycker är… taskigt är att man bara får veta hur det går för de fyra killarna i framtiden i filmens slut. Det här är KULT!

Livet är kort.

Read Full Post »

En kväll på stan – och en kall morgon

Det kändes lite helgigt att slänga in bilen i garaget efter jobbet och ta bussen tillsammans med Fästmön in till stan! För så blir det ibland att våra ”helger” infaller en måndag. Anna var ledig, inte jag, förstås, men det är sällan vi är lediga samtidigt.

Det primära syftet med stadsbesöket – ja, det ska stavas med d i den här betydelsen! – var ett biobesök. Vi ville se nya Bondfilmen Skyfall. Vi tycker båda att James Bondfilmerna kan vara ganska underhållande, men det klart att kvaliteten varierar, bland annat med en del skådespelare. Tyvärr är det sällan vi går på bio. Det handlar inte bara om att vi inte så ofta är lediga samtidigt och/eller orkar gå på bio. Det kostar ju en hel del ocksp… Men nu fanns det gott om biopresentkort i min ägo, dels från födelsedagen, dels från en namntävling som jag vann på jobbet. Kvällens filmföreställning var till minne av K som gav ett presentkort på 300 kronor till min 50-årsdag.

Tack, vännen K! Vår biokväll var till minne av dig!

Eftersom jag har svårt att få tilll det med bricklunch numera – ständigt antalet armar som inte räcker till både kryckor och lunchbricka – blir det en macka vid datorn. Och då är jag för det mesta ganska hungrig på kvällen. Vi gick först och köpte våra biljetter och fortsatte sen till en närbelägen Kinakrog för middag.

Anna var också hungrig.

Vi hade som sagt lämnat bilen hemma och tog bussen in till stan. Därför kunde jag ta en starköl till maten. Men påverkad som i fredags blev jag INTE! Det vore ju lite läskigt med tanke på kryckor och stadsbesök…

Eftersom vi inte hade så mycket tid – föreställningen började klockan 19 och att gå tar numera lite längre tid för mig – valde vi buffé. Som vanligt var det ganska fräsch mat och som vanligt åt vi nog för mycket båda två. Att magarna jobbade blev vi medvetna om i biosalongen när de pep och mullrade om vartannat. Så vi kunde i alla fall skratta åt det, lite så där halvhysteriskt.

Fräsch buffé!

Mer om filmen kommer i ett separat inlägg senare idag! Men vi hade en fin kväll på stan och i biomörkret!

Nu är min förmiddagsrast snart slut. Morgonen är solig och kall, det var fyra minusgrader när jag åkte hemifrån. Idag sitter jag i min fina, fina kontor på högsta våningen i huset eftersom jag jobbar för institution 1 (alltid på tisdagar). Idag väntar ett förmiddagsmöte. Vidare ska jag prata trycksak med en doktorand och så fortsätta jobba med institutionens forskningssidor på webben. Dagen avslutas med en sen intervju med en av professorerna angående lysande kursutvärderingar!

Idag var det fruset i rabatterna.

Jag hoppas inemellanåt kunna avsluta ett parti Wordfeud som jag har haft igång sen helgen. Alla spel jag har spelat i helgen har jag förlorat, jag är verkligen usel. Men jag tycker att det är roligt i alla fall och det är faktiskt inte viktigt för mig att vinna. Eftersom jag spelar på tjänstemobilen spelar jag helst där det finns ett nät jag kan koppla upp mig mot trådlöst och gratis – hemma har jag tyvärr inte det, så jag får begränsa mig till ett eller två partier hemifrån/vecka. På jobbet har jag förstås inte så mycket tid att spela, men raster går ju alltid att använda – och toabesök… (Jag tvättar och spritar händerna – och har särskilt sprit för Ajfånens skärm!!!) Hos Anna kan jag koppla upp mig mot hennes nät och spela gratis också.

Efter jobbet idag ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut medicin mot häleländet. I morgon eftermiddag blir det röntgen, jag vill inte gå idag eftersom tisdag är den enda dan i veckan jag jobbar för institution 1.

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… hur menade de här, då???

Hittade två lustigheter i dagens lokalblaska som du kan få garva lite åt medan jag skiter skriver på ett mer seriöst inlägg.

Det där med namn kan vara svårt. Frågan är om den här mannen heter Sten och sysslar med klasar – eller Claes och sysslar med stenar… Vad är Haken, liksom? (Ha ha ha, nu var till och med jag rolig!)

Vad är Hakens riktiga förnamn egentligen?

Politiker är ju inte alltid de smartaste företrädarna för vårt folk. Konstigt nog blir de ändå valda till förtroendeposter. Men just den här lille piraten kan man undra över. Frågan löd varför man går på bio på sommaren. Notera, att filmen som gossen nedan ska se på, visades på en utomhusscen, på Studenternas idrottsplats.

Studenternas idrottsplats kanske är den enda myggfria platsen i Uppsala. Annars blev det synd om denne lille pirat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Första semesterDAGEN

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.

Vi intog glassen vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.

Vi kikade på klockor och böcker, men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.

För att jag skulle orka med att få håret klippt tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.

Anna var så söt så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.

Så blev det dags för mig att lämna Anna för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!

Jag skrattar alltid elakt för mig själv och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.

Jag tittade på mina inköp och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.

Så började det dra sig mot middagsdags. Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 

Vi satte oss inomhus och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.

Vi väntade på bussen hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Reklamfilmer – who loves them???

Ja, inte jag i alla fall. Alltså jag tillhör inte skaran som älskar reklamfilmer. En gång i tiden var det kul. Som när man kunde gå på bio utan att bli ruinerad. Då var det lite häftigt med reklamfilmer för såväl godis som tandkräm. Men nu… Jag tror att sista gången jag skrattade åt en reklamfilm var nån av dem med Ipren-mannen. Du vet han med blåa armar och ben. HAN var rolig, han!

Idag försöker de som tillverkar nya Ipren göra nya reklamfilmer och jinglar för radio. Hittills har det bara blivit tråkigt och irriterande och inte ett dugg kul.

Jag kollade en del på TV igår kväll och det är så tröttsamt med all reklam. Siba-reklamen är bara så uttjatat tråkigt och jag förstår om Peter Pluntky ville göra en insats där. Tyvärr blev han av med jobbet på Anne Lundberg-rundan, jag menar Antikrundan. Det är synd. Varför inte ta bort Anne Lundberg i stället, hon dyker ju upp och irriterar lite här och var, inte enbart i Antikrundan, ungefär som Ipren-mannen. Fast med den skillnaden att Ipren-mannen var rolig. Anne Lundberg är bara… för mycket och överallt. Dessutom förstår jag inte vad hon säger. Knappt. Antikrundan har blivit tramsig, tycker jag och förstår inte varför Peter Pluntky fick gå. Larv!

ICA-reklamen har varit en långkörare, en sorts såpa där vi tittare och konsumenter har lärt känna karaktärerna. Men frågan är om det inte räcker snart. Den är liksom inte rolig längre. För reklamfilm ska ju uppenbarligen vara humoristisk. Coop försöker ta efter som värsta härmapan och det blir inte heller roligt. Inte ett dugg. Bara irriterande.

Men mest irriterande av alla reklamfilmer och jinglar just nu är nog baske mig IKEAs. Jag tänker då på dejtreklamen. Lyssna själv här och… må illa!

Vilken reklamfilm eller jingle tycker du är hemskast???

Read Full Post »

På omvärldsspaning när det har blivit vinter igen

Nej, fy te rackarns att jag orkar gå ut! Jag surfar i stället runt i media och kollar in vad tokigt och slugt som hänt!

• Nordea får kritik av Finansinspektionen för sin krånglande internetbank. Och det kan jag hålla med om. Bankens två miljoner kunder kunde inte logga in vid två tillfällen den senaste månaden. Det är två tillfällen för många! Värst var det vid månadsskiftet när massor av folk skulle in och betala räkningar. Men här hajar jag faktiskt till! Varför betala räkningarna vid månadsskiftena? Räkningar kommer ju lite nu och då och det går ju faktiskt att ställa in datum i framtiden för betalning. Faktum är att jag alltid gör så i stället för att trängas med andra i inloggningskön vid månadsskiftet. Nån som tänkte på det???  Nu var det emellertid också ett annat stopp under mars månad, som inte kan förklaras med överbelastning. Jag hoppas att banken gör nånting konkret.
• Försvarsminister Tolgfors har avgått. Ja, det har väl ingen missat? Jag tänker inte kommentera det så mycket just därför. Men också för att jag inte vill anklagas för att vara medskyldig till så kallade drev som sägs ligga bakom politikers avhopp. Nu tycker ju jag emellertid att politiker ska ha extra vitt mjöl i sina påsar. Och jag tycker också att det är bra att media gräver i deras smutsiga byk. Inom rimliga gränser, förstås. Det är ju en viss skillnad mellan vapenaffärer och Tobleroneaffärer… För övrigt konstaterar jag mest hur himla lika Sten Tolgfors och Julian Assange är…

Vem är vem, egentligen..?

• Tomboy – gripande och välspelad! Ja, den här filmen skulle jag verkligen kunna tänka mig att betala hutlöst mycket pengar för att kunna se på bio. Den som inte har råd kan klicka på länken och läsa en alldeles lysande välskriven recension av Björn G Stenberg! Gratis.
• Prylar med till sista vilan. Vad hände med ”Du kan ingenting, ta med dig, när du går?” Folk lägger ner allt fler prylar i kistan när en avliden ska gå till den sista vilan. Det handlar om foton, brev och till och med en annan mysbyxa. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund avråder dock från att skicka med alkohol och golfklubbor eftersom dessa kan skada krematorieugnarna.
• Fastevecka från sociala medier. Vill du läsa en intressant och annorlunda krönika om sociala medier, signerad Susanne Sterner? Klicka på länken! Hon har bestämt sig för en fastevecka från Fejan och Twitter.
• Martin blev hotad efter att ha burit onepiece. Men hallå! Nog för att onepiece är bland det fulaste jag vet, men män över 40 har rätt att klä sig hur som helst utan att bli hotade. Jag tycker att det är bra att män över 40 är klädda överhuvudtaget. För betydligt värre än onepiece är helt klart blottare… Vilket trams!
• I kväll är det Earth Hour klockan 20.30 – 21.30. Och befinner du dig i Metropolen Byhålan arrangeras bland annat eldshow och musikalisk, men unplugged, förstås, underhållning. Nånting som fler kommuner borde ha tagit efter, tycker jag!!! Ett fint initiativ!

En kväll i december 2009 tog jag den här bilden.

Read Full Post »

Aprilsläpp från Månpocket

Min favorit-pocket-utgivare Månpocket sände mig sitt månatliga nyhetsbrev häromdan. Och som vanligt gör jag här ett urval av några titlar som släpps i april, my own choice:

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Författarna vann Stora Journalistpriset för Årets Avslöjande 2011!
Vet du vad du äter? Vill du veta vad du äter? Eller vill du bara att maten ska vara billig?
Sveriges Radio-reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest jorden runt i jakt på den billiga matens verkliga kostnader. Genom unika rapporter från holländska växthus, danska grisgårdar, brasilianska betesmarker, vietnamesiska fiskdammar och skånska kalkonfarmer berättar de sanningen om svenskarnas nya favoritvaror.

En god man av Ulf Lindström
Två män i en unken cell på Borås häkte, en av männen är en erfaren advokat och den andre en bestialisk mördare. När Andreas Falck tar över fallet Peter Ljung är det egentligen redan för sent. Rikspressen har slutat skriva, Golfmördaren har erkänt och vägrar tala med någon. Men så börjar han ändå tala med Andreas, och trots allt som hänt vill Andreas Falck hitta ett sätt att försvara sin klient.

Hungerspelen av Suzanne Collins
En bok som just nu går att se som film på bio!
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

 

Änglarnas svar av Stefan Einhorn
Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vändning för alla inblandade.

 

Himmel över London av Håkan Nesser
Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?

Onda avsikter av C. J. Box
Jack och Melissa McGuane har försökt få barn i åratal. Till slut går deras dröm i uppfyllelse när de får adoptera en liten dotter, Angelina. Men nio månader senare får de ett chockbesked när adoptionsbyrån meddelar att ett misstag har begåtts: Angelinas biologiske far, en tonårskille, har aldrig frånskrivit sig faderskapet formellt och nu vill han ha tillbaka dottern. Till sin hjälp har han sin far, en mäktig domare i Denver.

 

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad ska du göra i veckan?

Den gångna veckan har det varit sportlov för barnen här i Uppsala. Därför undrade Tofflan vad du skulle göra, kanske ha sportlov du också?

 

Så här fördelade sig de 142 inkomna svaren:

16,9 procent (24 personer) svarade: Läsa böcker.

14,79 procent (21 personer) svarade: Jobba eller söka jobb eller plugga. 

10,56 procent (15 personer) svarade: Städa. 

8,45 procent (tolv personer) svarade: Träffa släkt som barn, barnbarn, morföräldrar eller farföräldrar. 

7,75 procent (elva personer) svarade: Äta semlor – det är ju fettisdag på tisdag!

7,04 procent (tio personer) svarade: Glo på DVD hemma.

7,04 procent (tio personer) svarade: Nåt som du inte har med som svarsalternativ. 

6,34 procent (nio personer) svarade: Träffa kompisar. 

4,93 procent (sju personer) svarade: Gå ut med hunden. 

3,52 procent (fem personer) svarade: Nåt kulturellt som bio, teater, föredrag eller så. 

3,52 procent (fem personer) svarade: Vara en glad pensionär. 

2,82 procent (fyra personer) svarade: Resa bort.

2,11 procent (tre personer) svarade: Bara vara ledig… 

2,11 procent (tre personer) svarade: Inget särskilt.

1,41 (två personer) svarade: Skriva på min bok. 

0,7 procent (en person) svarade: Läggas in på sjukhus. 

Ingen svarade: Flytta.

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka i svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan här intill i högerspalten och svarar den här veckan också!

Read Full Post »