Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Babel’

På måndag, den 19 november, arrangerar lokalblaskan årets Bokens Dag. Denna gång på en måndag och på Stadsteatern. (De senaste åren har evenemangen gått av stapeln i Musikens Hus). Det framgår inte nånstans vilken tid evenemanget startar, men som synes har jag lagt till årtal i rubriken till det här inlägget så att farbror Sven inte ska bli så arg på mig. Farbror Sven blev nämligen väldigt upprörd ett år för att han missade Bokens Dag – på grund av att jag hade uppgett fel datum i min blogg! Påstod han. Nu är ju jag inte marknadsförare av Bokens Dag utan blott en privatperson, men under alla rubriker här på min blogg finns år och datum för inlägget alltid. Det hade farbror Sven missat. Eftersom han uppenbarligen inte kan läsa ordentligt kan man ju undra vad han hade på Bokens Dag att göra..?

Jag har Bokens Dag varje dag hemma.


Hur som helst…
I år berättar och samtalar ett nytt gäng författare med lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius och debattredaktören Maria RipenbergDäremellan lirar Trio X.

Författarna är

Bodil Malmsten

Mattias Klum

PC Jersild

Peter Fröberg Idling

Johanna Ekström

Johanna Koljonen

Ett lite mer intressant gäng än förra året, då jag inte ens orkade skriva ett inlägg om Bokens Dag.

Bodil Malmsten såg jagBabel för ett tag sen och hon gav ett mycket sympatiskt intryck – kvicktänkt, rolig och väldigt mycket mot strömmen. Dessutom även bloggare!

Mattias Klum har jag en rolig anekdot kring. Han ringde mig på jobbet och var väldigt tjatig i slutet av 1980-talet. Han ville ha fotojobb. Jag sa nej varje gång. Och vilken tur! Annars kanske han inte hade gjort alla sina fantastiska resor och tagit alla lika fantastiska bilder…

PC Jersild läste jag mycket när jag var yngre. En alldeles utmärkt författare som skrev böcker om sånt som var fel och konstigt i vården och samhället, bland annat.

Övriga medverkande författare har jag inte så mycket att säga om eftersom jag inte känner till dem närmare. Men hur som helst, det blir nog en bra Bokens Dag, fast jag inte vet vilken tid den startar. Gissningsvis på kvällen och i såna fall borde evenemanget ju heta Bokens Kväll. I värsta fall, Rena Natta… 


Livet är kort. Läs en bok ibland, det hjälper.

Read Full Post »

Det är märkligt, men jag har kommit på mig själv med en sak: jag trallar i bilen igen. Eller rättare sagt, jag skrålar med i hårdrocksstationens musik. Till och från jobbet har jag veritabla konserter. Undras hur mycket som hörs ut när jag stannar för att invänta grönt ljus, till exempel… Men jag kanske ska ge ut en sångbok med mina favoritmetallåtar så kan ju hugade i andra bilar vara med och tralla skråla. Då menar jag förstås passagerare, för förare ska naturligtvis ha ögonen på vägen, inte i Tofflans presumtiva sångbok…

Kanske ska ge ut en sångbok med Tofflans favorit-metal?


Dagarna går så fort!
Det är baske mig vår nu, även om det har varit lite lägre temperaturer. Jag minns inte när det var man kom in i mitt hem och spolade stammarna i lägenheten. Tror det var i februari. Tanken var att det skulle bli bra. Det tycker jag inte att det blev. Det är minst lika ofta stopp i avloppen nu som tidigare. Man undrar vad folk egentligen låter passera ner i stammarna. Det irriterar mig när ett arbete som borde göra saker och ting bättre inte gör det. Varför ska bostadsrättsföreningen betala för sånt här som uppenbarligen inte gett några resultat?

Jag skryter så ofta här på bloggen om att jag träffar intressanta människor. Nu sist träffade jag en kollega från före detta avdelningen. Avdelningen omfattar en spännande och heterogen skara människor som jag har den största respekt för vad gäller kompetens. Fasen vad de är duktiga! Nu har jag skrutit ännu mer om dem, men det är de värda. Därmed inte sagt att såna wild cards/jokrar som jag inte behövs. Jag tror nämligen på att att ett företags centrala kommunikationsavdelning ska jobba med just de centrala och övergripande frågorna, medan det behövs kommunikationsjokrar ute på fältet också. Här finns nämligen massor att göra och en central avdelning kan inte rimligen hinna med att serva alla våra institutioner. Det vore ju lite intressant om man funderade över detta i den organisationsöversyn som pågår just nu… Om Tofflan fick önska, alltså.

Efter jobbet idag ryker kalufsen och sen vet jag med säkerhet att jag dimper ner i TV-fåtöljen klockan 20 för att kolla in Antikrundan. I kväll sänds rundan från Rättvik. Jag hoppas verkligen att det inte dyker upp några avhuggna dalahästhuvuden

Annars när det gäller TV sörjer jag djupt att jag inte längre kan följa litteraturprogrammet Babel. Herr Förnumstig, som tidigare ledde programmet, är äntligen permanent utbytt mot Jessika Gedin. Henne är jag rätt nyfiken på. Det enda jag vet är att hon var ihop med Ola Lindholm en gång i tiden (fråga mig inte varför jag vet det) och att hon har rolig frisyr. Men tyvärr räcker inte detta för att jag ska slå ner röven på TV-tittartider som inte passar mig. Efter klockan 22 en vardagskväll är out of the question och före arbetstidens slut passar inte heller. Återstår SvT Play. Men det är så otroligt mycket sittande/stående vid datorn just nu att jag väljer att avstå. Sorry, men det kanske blir nåt enstaka program nån gång! Eller vem vet, jag kanske snart blir inbjuden till en intervju..?

Read Full Post »

Idag fick jag min a-kassa, den sista på ett tag. Hela 8 800 kronor. För en månads ”jobb”. Det räcker inte till mina månadskostnader. Tur att jag är en sparsam so-and-so.

Lite vill jag unna mig och Fästmön. Därför tog vi bilen till Restaurang Java efter att Anna varit på Öppet hus på Elias fritids – Förorten tur och retur för hennes del, jag hann ju inte med.

Så det blev ett glas mjölk. Ett STORT glas mjölk. Det är ju gott och ett livsmedel med högt näringsvärde.


Gott och nyttigt.

                                                                                                                                                            Anna satt intill akvariet, men vi åt faktiskt inte fisk eller skaldjur utan kyckling. Anna åt spett, jag åt nån gryta som skulle vara stark. Den var mesig och av kycklingen hittade jag bara spår. Resten var mest grönsaker. Men det var ändå ganska OK.


Ingen fisk saknades i akvariet när vi hade ätit klart.

                                                                                                                                                               Som vanligt var det kul att titta på och kommentera folk. Men jag kan ju naturligtvis inte blogga om dem, för alltid är det nån jag förargar då. Samtidigt vet jag ju att ”alla pratar om alla” – med största säkerhet pratar folk om mig också när vi är ute. Här får du i stället titta på den fina dekorationen av morot som smyckade min rätt.


Nej, jag åt inte upp denna, den var ju gjord av morot.

                                                                                                                                                            Magarna står i fyra hörn och kläderna stinker friterat. Men vi är ganska nöjda och glada ändå. Notan blev jättebillig, så jag stannade till vid ICA Heidan på vägen hem och köpte en bit paj till morgondagens lunch.

Nu hänger min jacka på vädring och vi hänger vid våra datorer en stund. Strax ska vi samla oss för en titt på Bron, som hade premiär på SvT1 igår kväll. Men då kunde vi inte titta eftersom vi befann oss mellan Annas jobb och här. Tur att DVD:n har en inspelningsbar hårddisk. Den använder jag flititigt.

Undrar du för resten om jag inte längre ser på Babel, litteraturprogrammet? Du har rätt! Jag orkar inte med programledaren som är alldeles för förnumstig för min smak. Och då låter jag bli att titta. Lästips får jag på annat vis! Men byt ut programledaren och Tofflan tittar igen.

I morgon är det fredag och Anna ska hem till barnen. Jag åker ut på lördag tillsammans med mina nyinköpta gummistövlar. Förhoppningsvis blir det en tur i svampskogen nån av dagarna.

Read Full Post »

Strax efter midsommar landade ett bokpaket i min postbox. Avsändaren var den vänliga Bokoholisten som tyckte att jag skulle ha en skön midsommar med lite god litteratur. Nu blev det inte så, men häromdan plockade jag fram den lilla boken Mordets praktik av Kerstin Ekman. Och det var spännande läsning för en gammal litteraturvetare!


En bok inspirerad av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas från början av 1900-talet.

                                                                                                                                                             Liksom den bok som Mordet praktik är inspirerad av och baserad på, Hjalmar Söderbergs dagboksroman från början av 1900-talet, Doktor Glas, har denna bok en doktor i huvudrollen. Och liksom doktor Glas skriver han dagbok. Doktor Revinge har först en ganska lågt ansedd tjänst bland stadens prostituerade. Men genom list och mord kommer han framåt i karriären. Även Pontus Revinge är nämligen en doktor som tar livet av nån. Intressant, det där, att de som är utbildade för att rädda liv också tar liv. Som små gudar…

I den här boken dyker också Hjalmar Söderberg upp. Pontus Revinge anser att han har hjälpt författaren med vissa faktauppgifter. Sen blir han liksom besatt av Söderberg. Huvudfrågan i den här boken är densamma som i Doktor Glas: Har man rätt att tan en annan människas liv för att hjälpa nån annan?

Boken är skriven på gammelsvenska och utan pratminus. Det senare är lite irriterande för en som ser dåligt. Man vet ibland inte om nån talar, om nån har börjat tala, slutat tala eller om det bara är löpande text. Det stör. Annars har Kerstin Ekman fortsatt på Hjalmar Söderbergs bok och gjort ett mycket bra jobb! Detta är en sorts kriminalroman och ändå inte. Den får inte högsta betyg, men jag vill absolut läsa fler romaner av Kerstin Ekman! Kerstin Ekman gjorde för övrigt ett mycket bra framträdande i Babel i våras. Intrycket blev en mycket sympatisk författare.

Read Full Post »

Jag har pinat mig igenom en bok som jag tycker var det sämsta jag har läst. Det som kan sägas till dess försvar är möjligen att jag är så okunnig att jag inte förstår den. Hur som helst är jag glad att jag inte la mer än 40 spänn på Darling River av Sara Stridsberg hos Bok-Anna i hamnen.


Nej den här boken förstod jag inte!

                                                                                                                                                                    Jag kan inte redogöra för bokens innehåll. Jag tycker inte ens att det är en roman. Det är löst sammansatta fragment. Visserligen välskrivna, visst, men jag får inte fram nån historia. Jag ser inte. Det enda jag ser är äckelbeskrivningarna. Enligt baksidestexten handlar boken om Lo och hennes far som gör nattliga utflykter i en gammal Jaguar. Detta varvas med berättelser om en apa och en vetenskapsman, en kvinna som färdas ur Nabokovs roman och en okänd mor.

Varför köpte jag den här boken? Tja, för att jag var lite nyfiken på författaren som gått på Biskops-Arnö tillsammans med Babels programledare Daniel Sjölin – ett av skälen till hennes medverkan i programmet, säkerligen. Och stoiskt tog jag mig igenom boken.

Nej, jag förstår verkligen inte den här boken och därför kan jag bara ge den lägsta betyg – för att fragmenten är välskrivna.

Read Full Post »

Jag har inte mycket till klädsmak, det medger jag. Jag är helt enkelt inte intresserad av kläder. Därmed inte sagt att jag inte BÄR kläder, det måste man ju. Jag är minsann ingen Naken-Toffla. Ofta blir det kris och panik när nåt stort evenemang, typ studenten, ska gå av stapeln, för jag har ju liksom inte så mycket användbart i mina garderober. Ja, jag bor ju ensam och har därför tillgång till alla garderober. Därmed INTE HELLER sagt att jag har massor av kläder.

Jag brukar inte bry mig så mycket hur jag själv är klädd, men klär mig helst i tjockissvart och gärna diskret. Aldrig i turkost eller orange. *RYSER* Då skulle jag ju synas alltför mycket.

Men idag var det tur att jag grep in som stilpolis gentemot mig själv. Jag menar, man kan ju inte gå ut med soporna och se ut så här:


Inspirerad av Alexander Bard som jag nyss sett på Babel? Nej men så här kan ju inte ens en Toffla se ut när hon går med sopor.

                                                                                                                                                               Kritvita ben, svarta shorts, strumpor och sandaler – nej, det går ju bara inte! Till strumpornas försvar dock är att de döljer håriga smalben. Men det är ingen ursäkt.

Nu slipper de kringboende se mig iförd detta. Nu har jag bara visat ALLA som har tillgång till dator med internetuppkoppling… :oops:

Read Full Post »

Torsdagens Babel innebar säsongsavslut. Förväntasfull bänkade jag mig för att se en inspelning av programmet. Det skulle visa sig att programmet befolkades av flertalet gamla bekanta. Men vi tar det i ordning nu…

Dokudiktaren denna vecka var Bodil Malmsten. Jag spolade förbi som vanligt.

Amos Oz besökte Babel för jag vet inte vilken gång i ordningen tredje gången. Författaren, som inte ville bli författare alls, utan hatade ord. Så småningom började han skriva och har bland annat skrivit ett tjugotal romaner. En berättelse om kärlek och mörker är en av hans mest kända självbiografiska böcker och handlar bland annat om moderns självmord. Hans nyaste bok är en novellsamling med titeln Lantliga scener.

Fiktion och berättande prosa var samtalsämnena den här gången. Den senaste novellsamlingen är baserad på en dröm av författaren. Personteckningen är speciell i Amos Oz böcker, men han talade om att han aldrig baserar sina personporträtt på existerande människor. Novellerna i boken har dessutom öppna slut – precis som livet, menade författaren. Intellekt och ödets ironi rundade av intervjun.

Intellektuella… Det handlade nästa inslag om. Uppsalaprofessorn i litteratur Johan Svedjedal, tillika Övralidspristagare förra året, pratade lite om 1930-talets intellektuella som han skrivit en bok om.

Gänget i studion som representerade De Intellektuellavar trion Magnus Alexander Bard, Ulrika Knutson och Per Wirtén. Sävliga Ulrika Knutson läspade fram att de gamla 30-talisterna var stora intellektuella. Alexander Bard menade att 30-talisterna kring Spektrum var unga och ville förändra världen – precis som alla unga vill. Per Wirtén tyckte att det är en befrielse att slippa de stora kulturgiganterna som överskuggar allt. Intelligentian idag finns på internet, menade Alexander Bard. Ulrika Knutson höll delvis med, men menade att intelligentian finns på universiteten. Alexander Bard sa att programledaren ställde en dum fråga och jag skrattade högt! Alexander Bard efterlyste också kritik rent generellt.

Ett avbrott i studiodebatten där alla avbröt alla hela tiden blev reportaget om fransmannen Bernard Henri Lévy, författare, filosof och intellektuell. Väloljad åsiktsmaskin och världsreporter kallas han av somliga. Frankrikes Björn Ranelid, säger en del. Jet-set-aktivist benämndes han av Per Wirtén.

                                                                                                                                                         Veckans lästips var böcker som passar som sommarläsning:
Amos Oz: The Rabbit from Patagonia av Claude Lanzmann
Ulrika Knutson: Just kids av Patti Smith
Alexander Bard: Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist

Read Full Post »

Redan när jag startade datorn vid sjutiden i morse var jag genomsvett. Idag lär det bli hett! Ändå skjutsade jag med otvättade armhålor och oborstad mun Fästmön till jobbet tjugo i sju. Tur att vi inte mötte nån, jag hade bara blaskat av ansiktet och stoppat i linserna i ögonen så jag skulle se att köra bil. Jag laddar för en dusch och hårtvätt, nåt som jag har uppfattat att somliga visst totalt struntar i – för folk BLOGGAR ju aldrig om det, då kan de väl heller inte duscha? Duschen blir emellertid lite senare när jag har fixat lite.

Har hunnit en bit på vägen: gårdagens rena disk är inställd i skåpen, Annas frukostdisk är diskad, sängarna är bäddade och den torra tvätten vikt och lagd i lådor, skåp och strykhög. Nu blir det en stund vid datorn. Jag ska titta på ett av veckans inspelade TV-program. Soporna ska bäras ut i soprummet. Det börjar lukta illa fort här i värmen! Go-frukost blir det med örtmarinerad kalkon som är kvar från onsdagens studentmiddag. Himlen är alldeles blå…

I morse såg jag en kaninliknande varelse som mätte cirka 170 centimeter på höjden. Gnuggade mig i ögonen men jag såg det jag såg:

kaninen ifråga satte på sig öronen

Anna fnissade åt mig och rekommenderade mig att ta en tur in till stan idag om jag ville få skratta mera. Idag pågår nämligen UppCon och då kan man få se alla möjliga sorters varelser – från den

östasiatiska populärkulturen

En värld jag inte riktigt begriper. Men här är en bild på några som är med på UppCon. Bilden är lånad från hemsidan.


Cosplay. Fast jag vet inte riktigt vad det är. Nån sorts dans, kanske?

                                                                                                                                                               Jag har försökt titta på lite japanska barnfilmer, men somliga barn i min närhet suckade djupt när jag uttalade huvudfigurens namn heeelt feeel. Men så är det. Jag och japanska har inte haft nån riktig närkontakt nån gång.

Nu har jag hällt i mig lite mer hostmedicin och kliat några myggbett – hittade ett gigantiskt mitt på huvudet, ett litet men fruktansvärt irriterande i höger knäveck. Dags att kolla lite DVD-inspelning!

I eftermiddag åker vi till Himlen igen för då kommer barnen. Tyckte det var alldeles nyss…

Read Full Post »

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.


Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.


Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »

För ovanlighetens skull har jag möjlighet att titta på Babel i kväll! Det känns lite extra kul att kunna blogga också. Hoppas jag pallar sitta upprätt den här timmen. Let’s go!

Veckans dokudiktare var Kajsa Grytt. Jag blundade. Inte för Kajsa utan för tramset.

Första gäst i studion var författaren och resenären Lasse Berg. Lasse Berg har även gjort filmer och dokumentärer för TV. Så småningom vändes intresset mot Afrika och sökandet efter vår arts ursprung. Skymningssång i Kalahari är den andra och nyutkomna delen om detta. Bland annat diskuterade man roten till allt ont. Programledaren tramsade och slängde upp en limpa. Sen fånade han sig vidare och tog fram Jantelagen på två stora plakat. Jantelagen har visserligen påverkat Lasse Berg, men på nåt vis förringades detta och blev till nån sorts överpedagogiskt barnprogram. Lasse Berg hade kunnat tala för sig själv, utan en massa larv bredvid.

Åldrande och ålderdom var nästa ämne som debatterades. (Ja, ibland känns det som om litteraturen får minimalt med plats…) Boken Rhesus av den unga och vackra författaren Héléna Marienské  handlar om åldringar som gör revolt mot åldringsvården och det blev ett intressant reportage från Frankrike om boken!

I studion hade därefter Ann Heberlein, Marianne Lindberg de Geer och PC Jersild tagit plats. Ann Heberlein är bara så lysande och klok! Kvinnorna ansåg att barn i viss mån gör oss gamla. Vidare diskuterades dagens ungdomskult. Och att åldrandet faktiskt kan vara positivt för kvinnor eftersom man blir friare, menade Marianne Lindberg de Geer. Samtidigt får man som gammal inte vara pinsam och skämma ut sina yngre släktingar…

Naturewriting är den senaste storstadsgenren, åtminstone i USA och delvis i England. Nästa reportage handlade om genren i Sverige. Trädets tid är en ny svensk bok inom naturewriting. Häftigt! Jag som älskar träd! Andlighet och civilisationskritik är ingredienser i naturewriting. Entropi är en annan ny bok i genren.

                                                                                                                                                        Boktipsen den här veckan var bra populärvetenskaplig litteratur:
PC Jersild: Engines of creation av K Eric Drexler 
Ann Heberlein: Döden och odödligheten i det moderna samhället av Zygmunt Bauman
Lasse Berg: Nisa av Marjorie Shostak

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 251 andra följare