Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Den här gången kan du välja flera svarsalternativ.

Stort TACK på förhand för ditt klick!

78,57 procent (22 personer) svarade: Rätt. 

14,29 procent (fyra personer) svarade: Ingen åsikt i frågan. 

7,14 procent (två personer) svarade: Fel. 

TACK till dig som deltog med ett klick! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan i högerspalten och tar dig tid att svara. Guldläge för dig med många åkommor!

• En av artiklarna publicerades med anledning av Strindbergsåret i år. August Strindberg är en av mina gamla favoriter. Under studietiden plöjde jag åtskilliga av hans verk – och genomled, om än på visst avstånd – alla hans kval, perioder, skilsmässor med mera.

Det sades i min ungdom att jag hade vissa utseendemässiga drag gemensamt med min favoritförfattare. Om man tittar på denna bild, av en ung August, skulle det möjligen kunna vara munnen. Och håret. Alltid håret.

När nu snart årets första månad är till ända var det verkligen på tiden att också lokalblaskan uppmärksammade Strindbergsåret. Av nån  outgrundlig anledning väljer emellertid lokalblaskan en annorlunda vinkling: man tar upp Ann-Sofie Lönngrens forskning om ett queerteoretiskt perspektiv i Strindbergs dramer. Man kan verkligen, som artikelförfattaren John Sjögren också gör, fråga sig om inte allt är sagt/skrivet/forskat kring August Strindberg. Ann-Sofie Lönngren håller med om att det finns mycket forskat på Strindberg:

[...] Det är helt bisarrt hur mycket forskning det finns om Strindberg. Men vad gäller hans texter är de så oerhört mångbottnade att de låter sig läsas utifrån frågor som är aktuella även i dag. De öppnar sig också ganska villigt för olika kritiska perspektiv, såsom de könskonstruktivistiska och icke-heteronormativa läsningar som jag själv ägnat mig åt. [...]

Ann-Sofie Lönngren disputerade 2008 på erotiska trianglar i August Strindbergs dramer. Även detta kan tyckas… väldigt smalt… Men hon poängterar i artikeln att det är Strindbergs texter som är intressanta och att forskningen har kommit långt från personen Strindberg. Och hon avslutar med att spekulera om August Strindberg i framtiden:

[...] Jag tror inte Strindberg kommer att vara lika intressant och aktuell om hundra år. [...] 

• Nästa artikel som fångade min uppmärksamhet var den om Lillemor Östlin, Hinsehäxan. Kvinnan som den nyligen visade TV-serien handlade om. Tyvärr finns artikeln inte att läsa på UNT:s hemsida, men faktum är att den är så intressant att det faktiskt är värt att köpa papperstidningen idag för den! Men strunta då i att följa sidangivelserna på Kulturdelens förstasida som är fel. Rätt sidnummer för artikeln är åtta och nio, som det står på A-delens förstasida…

Artikeln om Lillemor Östlin är välskriven och signerad Marie Ström. Läsaren får glimtar ur TV-serien, som grundar sig på Lillemor Östlins självbiografi, men också på hur Lillemor Östlin lever idag:

[...] 71-åriga Lillemor Östlin är klädd i en elegant pälskappa, färgglad halsduk, har shoppingkassar i händerna [...] Hon ser mer ut som en välbeställd kulturtant än en kvinna som tillbringat runt 25 år i fängelse, [...]

Vidare får vi också veta om dagens Lillemor Östlin att hon släktforskar med en av döttrarna, att ett av barnbarnen planerar att bli polis och att Lillemor Östlin fortfarande missbrukar amfetamin. Hösten 2010 släpptes hon fri från den senaste fängelsevistelsen. Men nu berättar jag inte mer, köp tidningen och läs!

• Sist, men definitivt inte minst, vill jag nämna Sysslingens krönika med rubriken Uppsala och nazismen. Inte heller den finns att läsa på nätet. Redan krönikans huvud gladde mig eftersom där finns en med verkligheten överensstämmande bild på herr Alkarp. Äntligen! Ämnet för krönikan fattar du om du är normalbegåvad och har läst dess rubrik några rader upp i det här stycket.

Det akademiska Uppsala under 1930- och 1940-talen skildras ofta som tyskvänligt i betydelsen rasistiskt. Men, som Sysslingen skriver i sin krönika

[...] Verkligheten berättar trots allt en helt annan sida av Uppsala, en historia som är både ljus och hoppingivande. Det är berättelsen om nazister, fascister och SS-frivilliga. Men det är också berättelsen om den betydligt större skaran antinazistiska Uppsalabor, de som gömde politiska och judiska flyktingar [...] om professorer som saboterade den tyska infiltrationen, om studenter som under sina resor till Tyskland riskerade sina liv  genom att överlämna brev till de politiska flyktingarnas familjer och om poliser som vägrade acceptera de nazistiska kollegor som under påsken 1843 satte kårens anseende i fara. [...]

Om dessa fyra dagar, varav min födelsedag IGEN! - minns du datumet för Tjernobylkatastrofen så vet du också vilken dag jag fyller år - är en av dem, handlar Sysslingens pjäs 4 Dagar i april. Den har urpremiär här på Uppsala stadsteater den 18 februari. Se den, för f*n! Det tänker jag göra om jag får ihop till biljetten!..

Inget tokigt filmval i kväll.

Professor Robert Langdon kallas till Vatikanen för att lösa gåtor igen. Den katolska kyrkan hotas av sällskapet Illuminati. Påven dör och när kardinalerna samlas i ett konklav för att välja en ny påve kidnappas de fyra huvudkandidaterna. Samtidigt stjäls en behållare som kan utgöra såväl välsignelse som världens undergång. Så hör kidnapparen av sig med ledtrådar till var de kidnappade kardinalerna finns. Och behållaren.

Jag tycker att det här är en spännande film! Den första filmen i serien baserad på böckerna med samma namn av Dan Brown, Da Vinci-koden, var jag inte alls lika imponerad av. Änglar och demoner är spännande, fartfylld och stundom riktigt läskig.

Högt betyg!

Massor av kardinaler.

Bara det att det är så väldans mycket reklam på den här TV-kanalen. Så i reklampauserna läser jag Palmebiografin.

Ett uppslag Palmebiografi.

Sen tittar jag lite på filmen igen och BUUUUUUUUUUU! Då dyker det plötsligt upp… en blodig docka! Lättskrämd och… vettskrämd är jag!!!

Plötsligt dyker det upp en blodig docka på TV-skärmen…

Sitter i bäste fåtöljen och slökollar Änglar och demoner på TV3. Jag har läst lite i Palmebiografin och blivit imponerad. Men jag är så trött, så trött… Orkar  knappt ta in några intryck, än mindre sitta upprätt. Tur att bäste fåtöljen går att tippa bakåt…

 + 
Två bra, men alltför många intryck för en Orkeslösing.

Vinnare av Svenska Deckarakademins debutantpris 2009.

Konrad Jonsson är journalist. Efter en hemsk upplevelse utomlands har han förlorat fotfästet i tillvaron. Och som grädde på moset mördas hans adoptivföräldrar Signe och Herman. Därför måste han återvända till den byhåla han lämnade när han var ung. Tillbaka i Barndomsland börjar Konrad fundera över vad som hände hans polska biologiska mamma som pålötsligt en dag försvann. Konrad blir misstänkt för mordet på adoptivföräldranra, men sen hittar polisen de troliga förövarna i ett par albanska unga män. Rasismen frodas i byhålan – precis som den gjorde när Konrad var barn…

Redan omslaget på boken tilltalar mig! Det visar ett dimomhöljt, lite äldre hus i en grässluttning. Mystiskt! Och mystiskt är mordet på det gamla paret liksom den försvunna polskan. Olle Lönnaeus, precis som sin huvuperson journalist, klarar debuten finfint. Detta är en spännande deckare, men kanske lite mer en psykologisk thriller med det ständigt aktuella ämnet rasism som viktig ingrediens. Slutet överraskar!

Språket är lättflytande trots att en del meningar blir lite i längsta laget. Den enda egentliga språkliga invändningen jag har är mot ordet

pelargonia

som nämns två gånger. Heter det inte pelargon? Blandar författaren ihop det med begonia? Eller är det dialektalt?

Strunt samma! Det här är en debutdeckare som får medelbetyg med plus av mig. För Olle Lönnaeus kan säkert ännu bättre!

Känner mig allmänt hurrrrrven och tog för skojs skull tempen, vilket jag aldrig brukar göra. Men jag insåg att jag håller på att kallna, att dö – termometern visade 35,2. Och det var en muntermometer, så man ska möjligen lägga till nån tiondel. Högst.

Tofflar till sovrummet med en filt nu.

Äh, jag går och lägger mig med en filt och min bok och försöker sova bort det magonda. Kanske värma upp mig en grad eller så också…

Ha en go lördag, ni friska! (Och nu förväntar jag mig att hitta en MASSA snälla krya-på-dig-önskningar och allmänna ömkningar nästa gång jag kollar datorn!)

PS Du som har en Carl eller en Karl kommer väl ihåg att gratta honom på namnsdagen idag???

*Clark Kent = min smutsgris till plåtman

Turkosa fönsterlampor är bäst när de är släckta. (Underförstått: Då är ingen hemma.)

Nej, jag vaknade så bra ändå vid sjutiden. Vanemänniska… Och ändå slocknade jag i sängen med Taggart på TV:n (jag vet, 7:ans länk är typ ett år gammal, men TV-serien Taggart går fortfarande!) runt halv ett, först.

Det är magen som mullrar. Den är inte helt lycklig över gårdagen och torsdagskvällens lilla överdosering av C-vitamin. Inte blev den gladare över att jag tröstade den med kycklingburgare och pommes från Mac Jack, en skål popcorn och en enorm bit White Lady-tårta (inget får ju förfaras). Jag fattar inte, men jag fick laga min byxa igår. Min Nike-hemma-mys-byxa. Den hade spruckit i grenen… Är jag tjock eller är jag… enorm snart???

Låg kvar i sängen och lyssnade till olåten från mitt inre, medan jag försökte leka lördagsmorgonsmys med min bok på gång. Det var boken jag fick i den numera vida berömda julkorgen.

Boken från den berömda julkorgen.

Idag bär det av till Himlen. Jag har packat min rygga och lite annat som ska med. Men först är det lite att fixa med här hemma. Det enda nyttiga  jag har gjort denna morgon är att bädda och samla ihop ett antal soppåsar som ska förpassas ut till respektive kärl i soprummet. Men det är nästan fem grader kallt och jag drar mig för att kliva utanför dörren. Jag är ännu inte tvättad och klädd, går omkring i slafskläder. Ska strax fixa fram frukost och först därefter ska utsidan få sin putsning.

Mamma telefonerade jag med igår kväll, för jag känner att jag behöver komma iväg lite tidigare idag. Elias har fortfarande feber och börjar bli förkyld, så han är kvar hos sin pappa, men ska hämtas hem idag. Fästmön behöver handla mat också. Taxi Tofflan Clark Kent* skulle behöva tvätta sig, men det får anstå. Det är för kallt, helt enkelt.

Så här snygg kan han vara, Clark, när han är ren och fin.

Den här veckan har jag fått tre nej på jobb jag har sökt. Ibland får jag en känsla av att vissa rekryteringar är uppgjorda i förväg. Jag funderar till exempel över alla jobb (ett tjugotal?) jag har sökt inom Vård & Bildning vid Uppsala kommun. Där borde min erfarenhet från  en liknande verksamhet fast en annan offentlig organisation väga mycket tungt. Men den är tydligen ingenting värd. En enda gång har jag kommit på intervju och då var det så uppenbart att den lilla personalmänniskan enbart hade stirrat på min examen med litteraturvetenskap som huvudämne eftersom det var ett vikariat som informatör på Stadsbiblioteket.

Nej, idag mullrar visst hela jag. Men det kanske inte är så konstigt när en planerare av rang inte kan planera sitt liv längre än till tisdag kväll. På måndag tar jag en kort sovmorgon, för då har jag semester. Efter lunch ska jag åka till ett förhoppningsvis givande möte. På tisdag har jag en klippning inbokad klockan 17. Sen är mitt liv slut, liksom. För jag tänker inte gå till Arbetsförmedlingen på onsdag och förnedra mig igen. Eller?

*Clark Kent = min lille bilman

• Ny cancervarning: oralsex Jaha. Nu är inte safe sex särskilt safe längre. Det är HPV-viruset som kan överföras genom oralsex – och, i värsta fall, även via kyssar.  HPV kan ge kvinnor en ofarlig infektion till exempel vårtor, men det kan också leda till livmoderhalscancer. Läskigt! Frågan är vad oralsexande män får för cancer. De har ju trots allt inga livmoderhalsar…
• Smittskyddsinstitutet varnar för influensa. NÄHÄ! You don’t say! Influensa. Nu igen. Det händer liksom… varje år. Vad är nyheten? Att statsministern låg däckad, eller? Jag rullar med ögonen så jag får… ögonherpes, minst!
• Högklackade skor kan ge Barbiefötter. Eh… jag trodde liksom att det var meningen med högklackat! Fast det klart, allvarliga muskelskador är ju inte så roligt. Men å andra sidan, man kan ju faktiskt inte se ut som Barbie, då skulle man inte kunna gå annat än på alla fyra…
• Kostnaderna för läkemedel sänks. Men högkostnadsskyddet för läkemedel är ju höjt. Var finns logiken? Jag trodde inte att den verksamhet som ansvarar för länets hälso- och sjukvård kunde tjäna pengar på oss skattebetalare..?
• Och… endast i Metropolen Byhålan: Icke gravid kvinna gjorde abort. Jag undrar: Hur är det möjligt..?