Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘TV’ Category

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett gratulerande inlägg.


 

Anja Kontor blir 50 idag!  (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Anja Kontor blir 50 idag! (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Idag, torsdagen den 18 december, fyller en av de bästa radio- och TV-journalisterna jag vet år. Anja Kontor fyller inte bara år, hon fyller 50 såna och välkomnas härmed i vuxengänget!

Jag hade förmånen att få intervjua Anja i maj i år. Den intervjun kan du läsa här! Det var ett riktigt spännande samtal. I slutet av augusti i tog UppsalaNyheter in min artikel med en liten komplettering – det hade ju blivit klart då att Anja ska göra åtta nya avsnitt av När livet vänder! De nya avsnitten börjar sändas i mars nästa år. Det är nånting jag verkligen, verkligen ser fram emot!

Stort GRATTIS till Anja Kontor! Må din dag bli fantastiskt underbar och må du fortsätta göra bra och viktiga insatser inom journalistiken!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett Lucia-inlägg.


 

I min ursprungliga familj var det tradition att se på SvT:s Luciamorgon innan vi traskade iväg till skola eller jobb. Det är en tradition jag har hållit på när jag har kunnat. Utom 2012 när det dessutom sändes från Uppsala. För just som det sändes rullades jag ner till operation. Men som synes överlevde jag det också.

I morse vaknade jag av att jag nästan inte kunde andas. Tyvärr, tycker somliga, överlevde jag det också. Det finns ju medikamenter som vidgar luftrören. Men jag vaknade just i tid för Luciamorgon, så TV:n sattes på med ett bestämt finger.

Luciamorgon på SvT 2014

Luciamorgon på SvT 2014.


In i mitt sovrum
strömmade massor av tjejer från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Bara tjejer i Luciatåget. Inte en tomte, pepparkaksgubbe eller stjärngosse så långt mina sömngrusiga ögon kunde se. Levande ljus, tjejer med långt hår, men vad hade tärnorna på sina huvuden? Lingonkransar? Ytterdörrsutsmyckningar? Ja, ja, allt var inte så traditionellt liksom…

Luciatåg, de enda tåg i Sverige som kommer fram!

var det nån som vitsade till det på Twitter nyss. Det kanske stämmer. Men vackra är dessa tåg. Jag slumrade mig igenom de klassiska Luciasångarna, otal varianter på Staffans-sången, fast varför sjöng Sonja Aldén Ave Maria på engelska? Hmpfff… Sonja var programvärd och övriga medverkande var Helena Paparizou och, en kille faktiskt, Anders Ekborg. Anders gjorde O helga natt så jag fick ståpäls under duntäcket. Dessutom har han FANTASTISKA ögonbryn! Kolla in dem nästa gång du ser honom!

Citruspress o tre apelsiner

Verktyg och ingredienser till dagens grogg.

När de sista tonerna hade klingat ut tryckte det bestämda fingret över till TV4, där det är Nyhetsmorgon. Sen somnade jag gott tills en gapig kille på skrek på svengelska om nån Luciagryta med saffran och lite spice i. Då klev jag upp, startade datorn, satte på perkolatorn, skrev det här och plockade fram ingredienser och verktyg för dagens grogg. Jag tänker nämligen mest ligga i sängen idag och kurera mig, Det är vitt på marken utanför, stormen har bedarrat och det sägs vara snorhalt. Här inne sitter snoret nån annanstans än där jag går, om du fattar vad jag menar…

Nu ska jag ta med mig en mugg rykande, nyperkolerat kaffe in till sovrummet. Det är där jag ämnar husera idag, det vackra vädret (jorå, solen tittar fram!) till trots.

Ha en fin Luciadag!

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The UninvitedEn läskig film om en tjej som heter Anna passar alldeles utmärkt en sån här mörk, blåsig och regnig dag. Fästmön och jag glodde på The Uninvited (2009) som gick på Kanal 5 för ett bra tag sen och som sen dess har legat och väntat på DVD-hårddisken.

Den unga tjejen Anna ska bli utskriven från dårhuset. Hon har vistats där ett tag efter att ha försökt ta livet av sig, vad det verkar. Hon hämtas hem av sin pappa till huset där hon bor med systern Alex och pappans nya tjej, Rachel. Mamman var svårt sjuk och dog i en eldsvåda. Gissningsvis är det därför Anna har mått så dåligt. Men ganska snart sen hon kommit hem ser hon syner, bland annat sin döda mamma, men även tre döda barn. Anna och Alex misstänker att Rachel har ett skumt förflutet. Rachel, som var mammans sköterska… Var det hon som tuttade eld på båthuset där mamman hade sin sjukstuga?

Stämningen i den här filmen är riktigt ryslig. Det som gör filmen extra bra är att man inte vet vad man ska tro. För döda människor börjar väl plötsligt inte krypa upp ur plastsäckar och så vidare, eller? Nej, det här är filmen där inget är som man tror att det är – allra minst slutet…

Toffelomdömet blir högt för den här skräckisen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tackande inlägg.


 

Nisse

Nisse, fast inte från Manpower.

För ett antal år sen såg folk TV-reklam på ett annat sätt idag. Den som minns Nisse från Manpower (för att inte tala om ”Behöver du hjälp? Ring Poolia!”) ska veta att jag minsann har en egen liten Nisse. En Nisse som heter nånting heeelt annat. Men likväl en mycket snäll Nisse som hjälper mig med ett för mig angeläget kontorsjobb. Och det vill jag tacka ”Nisse” för. TACK! (Du vet själv vem du är.)

Och när jag ändå tackar vill jag vända mig söderut, mot mammakusinen B, och tacka för att du är den du är! Du skickar peppande och gulliga mejl och det är alltid så roligt att prata med dig i telefonen. Du tar dig tid, känns det som, trots att jag vet att du själv har lite mycket på tallriken för tillfället. Jag önskar dig en egen ”Nisse” som kan göra underverk, inte med kontorsjobb, men med annat.

Tack för att ni finns och att ni ställer upp för mig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 329 andra följare