Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Puckon’ Category

Ett gott & blandat inlägg. Eller rätt äckligt.


 

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Efter gårdagens läskiga filmkväll hade vi lite svårt att sova i natt. Fästmön tyckte att det kändes som om hon hade druckit kaffe. På mig kliade överallt. Och sen var det ju rätt varmt. Att vi var uppskrämda erkände väl ingen av oss… Men vi överlevde natten, trots att jag drömde att mitt hjärta stannade. Frukost intog vi på Annas balle* allt medan en granne hade allt upptänkliga kroppsljud för sig. H*n hade nämligen inte stängt sitt badrumsfönster. Vi hörde typ ”allt” och jag kan säga att frukostfilen åkte hiss och blåbären studsade i strupen… En del grannar är bara så äckliga!!!

Idag är finvädret tillbaka. Anna tvättar och packar inför sin och Elias semestertripp i morgon. Själv sitter jag och funderar på om jag ska orka pallra mig in till stan i hettan och träffa en mycket god vän. Jag tål ju inte värmen så bra. Men jag vill ju gärna träffa vännen. Äh, jag tänker ett tag till!

Anna solar på sin balkong

Anna solade en liten stund efter frukost på sin balkong. Men nu söker vi svalka.

Det är svårt att hitta svalka nånstans. Anna hänger just nu under takfläkten i Elias rum. Jag försöker sitta i drag vid balledörren**. Vi har svettningar, kan man lugnt säga. Av den svalkande morgontoaletten – utan äckliga kroppsljud och med stängd dörr och dito fönster – märks föga. En dusch skulle sitta fint, men jag sparar mig till kvällen, tror jag.

Inne på tjejtoan hos Anna höll jag på att göra nåt riktigt knäppt i morse. Det var sååå nära att jag grabbade tag i flaskan med hårborttag-ningsmedel i stället för bajssprejen… Tänk om det hade landat på mitt huvud… Jag som inte har så mycket hår där nu sen Mona klippte och rakade i måndags… Ja, jag är rätt knäpp och okvinnlig, det är bara att inse. (Hårborttagningsmedel… vad ska man ha det till?)

I övrigt satte Anna myror i våra huvuden i morse genom att komma och tänka på en viss solkräm som var populär i vår ungdom. Ingen av oss kom ihåg vad den hette först, men efter rannsakning av långtidsminnet var det faktiskt jag som hittade namnet:

Delial!!!

Ett – noll till mig, alltså, i icke-demens, den här dagen. Nu ska jag se om jag inte kan spöa en viss orm i ett speciellt spel, allt medan jag funderar på huruvida jag ska göra en stadstripp eller inte.

 

*Annas balle = Annas balkong
**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett äntligen-hemma-inlägg.


 

Shortsben med strumpor

Skönt att få gå klädd hur fult som helst.

Borta bra, men hemma bäst. Även om borta är hos mamma är det allra bäst att få vara hemma hos sig. Dra omkring i den fulaste utstyrsel som finns, äta när man vill, sova när man vill och så vidare. Det blir ganska ohållbart i längden också när mamma är pratsam och jag är extra ljudkänslig sen en tid tillbaka…

Vägen hem var mycket lång, men inte alltför lång. Dryga 30 mil har jag kört idag. Fast det räcker. Jag är trött i ögon och öron efter att ha koncentrerat mig på körningen. Det var ju inte precis så att jag var ensam på vägarna idag. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa och vansinnigt folk kör… Galna omkörningar, bakdelsnosare, såna som vägrar flytta sig en millimeter när man vill köra om, fortkörare, låååååångsamma förare… Redan på riksväg 50, innan jag hade svängt av mot Örebro, trodde jag att det hade skett en olycka. Köerna var enorma. Det var en traktorj¤$%l som körde först, mitt i vägbanan…

Långtradare

Många såna här var ute på vägarna idag, men traktorerna var långsammast.

 

Fika med glass

Vägfika i Skoftesta.

Vägarbeten är ett kapitel för sig. Vissa vägar blir visst aldrig färdiga. Eller så drar arbetet ut så lång tid att den del som blev färdig först måste renoveras… Vägen jag körde idag har delvis fått ny sträckning, så det var inte alla platser jag kände igen. Men Skoftesta fanns kvar och det var där jag stannade för att ta en kaffe och en Snickersglass – efter att jag hade pudrat näsan (som bubblat sen Askersund, ungefär).

Vädret under resan var sisådär. På vissa ställen regnade det som tusan. När jag äntligen landade i Uppsala var här varmt, men väldigt blåsigt.

Det visade sig att Lucille nog hade sagt fel. Inte kom de hem igår, inte, utan idag. Mina stackars växter hade varit utan vatten sen i torsdags. Men de levde faktiskt allihopa! Redan på torsdag åker Lucille & co på nästa semesterresa. Då ska jag försöka se till att deras växter överlever.

Jag har ringt mamma, jag har ringt Fästmön och jag har sökt fyra jobb så snart jag packat upp min lilla väska, installerat datorn och bytt skrivarpatroner. Här vilas inte på några lagrar! Men om jag känner efter är jag faktiskt rejält trött… Anna och jag ska ses i morgon eftermiddag på stan eftersom vi båda ska ner dit i lite olika ärenden. Jag ska tack och lov klippa mig! Elias hänger med Anna ner och det passar bra för sen går vi alla till Jerrys jobb och busar hälsar på. Anna har en del att fixa med eftersom hon och Elias reser på semester på måndag. Innan dess ska vi också försöka forsla bort lite skräp från Annas hem till tippen. Men kanske att jag tar en tur ut till Förorten redan i afton. Det skulle eventuellt ätas pizza… Och jag har ju inte ätit mer än frukost och en glass. En tur till Tokerian behöver jag emellertid hinna med först, för här finns knappt nåt ätbart skiter jag i. Det sparar jag till i morgon förmiddag. Det finns kanske en skiva rostbröd i frysen eller två… Äh, jag överlever nog!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänskapligt inlägg.


 

Arrogant frog

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll med kokos

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

3 FEM

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

 Björn med mikroskopisk snorrkas

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

Rumphus


I morgon far jag norröver igen
, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sockiplast.


 

Sockiplast

Ett par typiska sockiplast som jag hittade nånstans på nätet.

Faktum är att jag har börjat drömma igen. Om nätterna. Dagtid har jag inga drömmar kvar. Inga önske-drömmar, i vart fall. Men om nätterna… För mig indikerar det att jag har fått mer tid att tänka och reflektera. I vissa sammanhang är det ju bra, i andra kanske mindre bra. Det får liksom inte bli ältande och grubblande.

Men i natt drömde jag om sockiplast och det var varken nåt ältande eller nåt grubblande, mest skratt-framkallande. För fråga mig inte varför jag drömde om denna läskiga fotbeklädnad som i min barndom, på äldre stenåldern, användes i gymnastiken i stället för gympadojor. Jaa, jag gick självmant i gymnastik ett tag när jag var barn, men tyckte att det var obehagligt i den stora salen där en tant gormade instruktioner till ett gäng småbarn som var livrädda. Nä, det blev ingen långvarig sejour. Inte som baletten, som jag faktiskt tog lektioner i under minst ett år. Klassisk balett, förstås. Ingen modern (!) jazzskit.

Åter till sockiplasten. Det är alltså en sorts sko. Men sulan är av mjuk och tunn plast, så det känns som om du går direkt på golvet – och ändå inte. Jag minns känslan av den kalla, nästan lite kletiga plasten mot fotens undersida. Det var en lite svampig upplevelse, det kändes nästan som att gå omkring med en sula gjord av filmjölk. Det kan ju inte ha varit särskilt bra för fötterna och definitivt inget för den som har hälsporre i båda hälarna. För sulan är ju helt platt. Ovansidan är vävd i nåt tyg som sen är ihoplastat med undersidan. Kort sagt: en vidrig sak att ha på fötterna! Fötterna blev förresten både kalla OCH svettiga i sockiplsten.

Fråga mig inte varför jag drömde om sockiplast i natt, för det har jag ingen som helst aning om. Jag har inte pratat om sockiplast, inte sett några, inte läst om dem. Men jag hade dem på mina fötter i gymnastiken ända fram till mellanstadiet, tror jag. Det var då jag kom under magister Sandbladhs herravälde. Det välde han styrde och ställde med terror och ganska ofta fysisk bestraffning, trots att det inte längre var tillåtet. När man gick i hans klass klarade man sig hyfsat om man antingen var bra på gymnastik eller också var bra i de teoretiska ämnena. Jag var verkligen inte bra i gymnastik, men duktig i de vanliga ämnena, främst språk. Det räddade mitt skinn många gånger. Andra klasskompisar bröts ner fullständigt av denne magister. Vi var nog många som var livrädda för denne rätt lynnige despot.

Men det finns en sak jag kan tacka honom för och det är att han faktiskt lyckades lära mig svensk grammatik och rättstavning. Det har jag haft stor nytta av genom livet. Det liv, som under några år i barndomen, framlevdes med sockiplast på fötterna i ekande gymnastiksalar där fröknar med vass röst och visselpipa gav order. Så även om jag kom helskinnad därifrån kan man ju säga att jag hamnade ur askan i elden – i magister Sandbladhs klassrum i Norra skolan i Metropolen Byhålan. Fast den berättelsen kan vi ta vid ett annat tillfälle, här ovan är bara ett smakprov.

Och nu vill jag förstås höra om DINA öden och äventyr med sockiplast! Har du dessutom erfarenheter av magister Sandbladh, spara dem till en kommentar i ett kommande inlägg här på bloggen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte ens på sommaren slipper du Tofflans hiss- och disslista på torsdagarna! Den här gången redovisas höjdpunkterna i den Tofflianska, gångna veckan som rik, medan dalarna är rök. Och det är inte svårare än så här:

Rik


Rök

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Just nu företar jag mig en lite omvärldsspanande resa, genom media. Jag vet att allt som står i tidningen inte är sant, men har vi nåt annat val när det gäller att få reda på vad som händer där ute? Du som vill är medbjuden på min lilla resa i verkligheten!

Knuten näve→ Stort slagsmål och grov misshandel. Det är med sorg i hjärtat, dock ingen förvåning, jag läser om vad som hände på orten där jag jobbade fram tills förra måndagen. Det är inget trevligt ställe. Det är en håla av format och människor har inget att göra. Då tar de unga till nävarna. Tyvärr.

→Företag som hyr ut personal märker ökad efterfrågan. Det är tyvärr brist på människor som vill och kan jobba i vården. Ett tungt vägande skäl är förstås de taskiga arbetsvillkoren – dålig lön, urusel arbetsmiljö. Eller? Sen finns det många bra saker med att jobba inom vården. Tänk att ha ett jobb där du faktiskt hjälper människor, får dem att må bättre… Allmänläkare är det senaste det råder brist på. På Skandinavisk hälsovård, ett av de företag som hyr ut personal och som bland annat hyr ut till organisationer som har ansvar för medborgarnas hälso- och sjukvård, märker man en ökad efterfrågan. Det handlar om så många som tio gånger fler läkare än vad företaget kan leverera. För övrigt arbetar de läkare som är inhyrda från bemanningsföretag mer än de vanliga anställda. De har högre produktivitet. Hur nu det kan komma sig…

rösta→Valkompassen: Vilket parti ska du rösta på? Ett val klarade vi av i våras. I september kommer nästa. Men vet du vad du ska rösta på? Den som inte hänger i Almedalen eller bryr som om Twittrande och selfiestagande politiker märker knappt av nån valrörelse i år. Vad har hänt? Själv gjorde jag valkompassen och svarade på frågorna så att jag verkligen började undra över mitt politiska (o)förstånd när jag såg vilket parti som låg närmast mina åsikter. Fy! (Inte SD, var lugn!)

mage→Extrem fetma är farligare än rökning. Ja, fetma och rökning har väl varit som pest och kolera. Men nu menar forskare att fetman är farligare. skälen är att överviktiga oftare än andra drabbas av hjärtsjukdomar, cancer och diabetes. Fast fetma är farligare än rökning är väl att tolka resultatet av undersökningen lite godtyckligt. Det som emellertid kom fram var att den som har en BMI på 45 och över förkortar sitt liv lika mycket eller mer än en normalviktig rökare. Skillnaden är väl att rökare inte bara utsätter sig själva för sjukdom och förkortar sina egna liv utan också sin omgivning… DET nämns det inget om…

Kylskåpsmagneter→Magnet – nytt sätt att stjäla. Med hjälp av en stark magnet har ett par lyckats stjäla kläder för en stor summa pengar. Magneten har använts för att öppna larmbrickorna på kläderna så mycket att man kan bända isär dem. Ja jisses…

→Brand stoppar tågtrafiken. Just nu står tågtrafiken i Jämtland stilla på grund av att det har brunnit. Hoppas det inte blir lika långvarigt stopp som här i juni…

Rolleiflexkamera→Åke Svensson skänker fotoskatt till Motala museum. Och det är en skatt som heter duga, det! Det handlar om 650 000 negativ, säkert en del bilder tagna på uppdrag av min pappa. Negativen ska scannas in i en bank. Det kan ge duktigt med arbetstillfällen. Bara det är ju inte fy skam… Jag hoppas Byhålemuseet förvaltar skatten väl!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färggrant inlägg.


 

Namnsdagsgott

Namnsdagsgott.

Hoppas nu att vissa journalister läser undertiteln på det här inlägget. Jag tänkte så de lär sig stava till ordet ”färggrant”. Men nu ska jag inte vara sån! För idag är det ju MIN dag och jag har mått gott hela dan. För en gångs skull. Promenaden var verkligen stärkande för såväl kropp som själ.

Dessutom träffade jag Lucille när jag var nästan hemma. Det blev, som alltid, en trivsam pratstund. Det känns så gott, för vi är på samma våglängd när det gäller mångt och mycket. Idag berättade hon om sin söta man som på hemväg från jobbet hade stannat och plockat blåklint till henne – bara för att han vet att hon älskar den blomman. Det är väl kärlek, det..?

Vidare fick jag veta att han som stängde av musiken i tisdags när jag bad honom sänka volymen hade blivit rädd för mig. Ja jisses, jag är nu inte bara husets elaka tant, jag är dess farliga tant också! Men då hade Lucille skrattat åt honom (han hade darrande pratat med henne om att jag plingat på) och sagt att jag är så snäll, så! Jag fick veta att grannen blivit rädd att jag anmält honom som störande. Det hade jag ju inte gjort. Jag vill försöka kommunicera direkt när problemen uppstår (och han inte har gäster). Med de förra puckona funkade det inte alls. Med den nye grannen… tror jag att jag måste prata lite mer… Jag vill självklart inte att han ska vara rädd för mig!

Vita ben

Ben som inte sett solljus sen 1995, ungefär.

Promenaden – och värmen - gjorde mig ganska slut. Jag trollade fram lite namnsdagsgott och smaskade i mig på ballen* medan tvättmaskinen skötte sitt i badrummet. Sen fällde jag ner ballestolen**, ställde ballepallen*** i rätt läge… och blundade lite… Faktum är att jag snarkade – allt medan jag försökte få färg på mina blekfeta, vita ben. De har inte sett solens ljus sen 1995, ungefär… För nej, jag bär inte shorts offentligt utan promenerade i mina jeans. Mina ganska tunna jeans. Absolut inte tajta jeans.

Rosa axel

Grisrosa Toffelaxel.

Men det var en varm dag och solen lyste så starkt på ballen att min telefon dog. Jag somnade ju och när jag vaknade och skulle flytta luren var den stendöd. Jaha. Jag hade mördat batterierna, alltså. Som tur var hittade jag nya i kylen som jag stoppade i telefonen. Fortfarande dött. Satte luren på laddning – och tack och lov började den ladda! Fast tack och lov… När jag kikade på batteriförpackningen stod det att batterierna absolut inte fick laddas. HJÄLP! Jag slet ur telefonen ur laddaren och därefter batterierna. I med de ”gamla” igen och ner i laddaren. Det tog en liten stund, men sen började den blinka. Den återuppstod, med andra ord! Och den fungerar också att använda, för Fästmön ringde i kväll på den. Medan vi pratade började jag klia mig lite i nacken. I badrummet råkade jag få syn på min nacke och mina axlar… Grisrosa!!!  Tänkte inte på det…

Chicken sandwiches och öl

Chicken sandwiches och öl = middag à la Tofflan.

Det blev inte världens finaste namnsdagsmiddag idag, men jag överraskade mig själv med att vara fyndig. I stället för att micra den andra halvan grillad kyckling som blev kvar från igår, tog jag bitar av den och la på bröd. Som pricken över i:et spritsade jag barbequesås. Sen la jag locket på och skar. Dessa chicken sandwiches blev nästan lika goda som dem jag åt i London på bronsåldern…

Medan jag åt lyssnade jag på några som lät som om de monterade ihop ett tält. I sitt vardagsrum. Jag var omåttligt nyfiken, men även Tofflor har sin gräns och lutar sig inte över räcket, sträcker på halsen och glor in till dem bredvid. (Kan du ens föreställa dig mig i den gymnastiska övningen..?)

Nä, jag fick nöja mig med att läsa min bok på gång – se bilden! Och mejla lite med Mohamed om hans diktbok som jag ska få recensera – på en blogg nära dig, förstås, i nästa vecka! DET är inte alls dumt det, för är det nån jag är nyfiken på så är det Mohamed som poet. Mer nyfiken än på huruvida mina grannar tältar i vardagsrummet eller inte…


*ballen = balkongen

**ballestolen = balkongstolen
*** ballepallen = balkongpallen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.


 

Torsdag morgon och än lever Tofflan i Uppsala. Precis som Emil… Och precis som vanligt kommer här en sammanfattning av bra grejor (kex) under den gångna veckan och mindre bra (Kexfabriken) saker under samma period. Enligt mig själv, förstås. Det är ju bara mitt liv jag skriver om, inte ditt. Här kommer det:

Kex 


Kexfabriken

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mat, bland annat.


 

Midsommartallrik

Midsommartallrik med tillbehör.

Som de flesta andra åt vi gott igår. För det är väl knappast nån som äter nåt äckligt? Det vore ju bara dumt, eller hur? Framåt kvällningen dukade vi med gemensamma krafter fram vår midsommar-middag. Fästmön ansvarade för potatiskoket, jag för sillframtagningen. Så här mat gillar jag av flera skäl. Ett är att den inte kräver några större insatser, bara handla hem, koka potatis och plocka fram.

Sillar gräddfil midsommarstång

Sillar och gräddfil. I bakgrunden lyser vår midsommarstång.

Det ska vara matjessill med gräddfil och gräslök, färskpotatis och ett antal sillar i klar inläggning till. Vi hade inlagd sill, fransk löksill och brännvinssill. På knäckemackan vill jag ha fet och salt ädelost, i snapsglaset Östgöta sädes och en öl därtill. Var sitt kokt ägg och så de goda rörorna vi tillagat kompletterade det hela. Anna konstaterade att det var mycket från spannmåls-sektorn på våra tallrikar. Och en del grönsaker, kontrade jag, och tänkte på gräslöken och dillen till potatisen.

Ädelost och Baby-Bel

Ädelost och Baby-Bel var de enda ostarna vi åt.

Vi hade också tänkt på mejeri-producenterna och köpt ett antal goda ostar. Men vi glömde ta fram de två godaste – och stinkigaste! För de blir ju så att ögat ofta vill ha mer än magen ibland. I alla fall mitt öga. Men då har vi å andra sidan nåt extra gott till i kväll!

Anna var söt och tog disken. Hon vet hur jag avskyr att diska, att fylla på kaffe och att öppna en ny, inplastad hårdost. Men det senare gjorde jag i alla fall, för en hårdost av prästkaraktär hade vi också på bordet.

Om du trodde att vi glömde jordgubbarna så har du fel. Men dessa intog vi inte förrän närmare sängdags. För min del blev det jordgubbar i mjölk med några droppar ovispad grädde i. Det är så jag helst äter bubbar. Anna tyckte att jag 1) var barnslig som sa bubbar och 2) åtminstone kunde ha piskat krämen styv. Men jag är en Toffla som för det mesta vet vad jag säger (bubbar om jordgubbar) och vill ha (opiskad och ostyv kräm).

Deckarspelet

Jag blev hängd i Deckarspelet. Notera att jag har gömt en chokladbit under spelasken. Nåt måste man ju trösta sig med.

Häromkvällen spillde Anna ju ut kaffe över heeela vardagsrumsbordet. Duken som låg på bordet blev helt indränkt. Som straff  för detta illdåd utmättes tre omgångar Deckarspelet. Vi orkade en omgång igår och den slutade med vinst för Anna. Hon tog minst ett rätt svar i varje kategori samt 15 poäng. För mig saknades en kategori och så fick jag bara 14 poäng. Ja, ja, man kan inte vinna jämt. Därför avlutades vår midsommarafton med att jag blev (ut)hängd. Men hämnden är ljuv och helgen är inte slut än. Det ska ju bli minst två omgångar till.

Idag fortsätter vi med de sju dödssynderna, framför allt frosseriet. Till middag kan vi tänka oss lax, så vi ska ge oss ut på en fisketur efter sådan. Vädret är mycket bättre idag och om fot och eländig rygg tillåter blir det också en promenad. Kanske kan vi avnjuta både eftermiddagskaffe med glass och middag på ballen* – om solen fortsätter att hålla sig framme och somliga inte grillar. Väckta av gapande grannar har vi redan blivit.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett mystiskt inlägg.


 

Vi var och åt på lokal efter jobben idag. Det går fan inte att handla mat annars, inte med sjuhundrafyrtioelva puckon som står ivägen för min framfart på Tokerian. På lokalen gjorde jag flera mystiska observationer och upptäckter. Bland annat noterade både Fästmön och jag att en anställd svabbade golvet på exakt samma ställe under hela tiden vi åt. Ja, hans kompisar satt ju och käkade vid ett bord just där. Tänk så rent deras golv blev! Och ytterligare en anställd satt vid samma bord och åt. Vad hände med att jobba, effektivt och med kvalitet? Nä, rast, ineffektivitet och… så vidare är tydligen det som gäller.

Nåja, nu var inte detta den mest mystiska upptäckten utan det faktum att stället har… en egen gyn-mottagning!!! Jajamens! Se bilden nedan! Bilder ljuger ju aldrig.

Ronald Gyn

Ronald Gyn Klubb heter mottagningen.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 280 andra följare