Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Personligt’ Category

Ett inlägg om vatten.


 

Bubbelvatten

Partiklar i dricksvattnet? Nej, här är det bara bubblor i form av kolsyra.

Vid midnatt, sägs det, att rörarbetena i samband med den stora vattenläckan – som egentligen var tre – här var klara. Det kan vara partiklar i dricks-vattnet under några dagar. Partiklar, som färgar ljus tvätt, men som är ofarliga om man får i sig när man dricker vattnet. Nu ska det kommunala vatten-bolaget utreda varför det blev så här. 

Under gårdagen var vi många som sökte information och uppdateringar om vad som hände. var vi som fann nåt. Av Fästmön fick jag till exempel höra att min blivande svärmor cyklat runt i jakt på dricksvatten och blivit hänvisad än hit, än dit. Annas snälla mamma bor i det område som drabbades värst. Att vattnet var tillbaka hennes bostadsområde klockan 11.30 igår var alltså fel information, SvT! (Däremot var det bra SvT från sin webbplats länkade till det kommunala vattenbolagets webbplats som man kanske annars inte hittade.)

När jag påtalade på Twitter för Uppsala kommun att det kändes som om de la över informationsansvaret på lokal media, fick jag nåt svar som gick ut på att media kompletterade informationen. Vilken information kompletterade media? Det fanns ju ingen information via kommunens vanliga webbplats, inte ens på startsidan. Enligt ett svar jag fick från kommunen via Twitter uppdaterade man kommunens Facebooksida med information.

Det kommunala vattenbolagets webbplats uppdaterades – när man väl hittade den rätt anonyma och dolda webbplatsen såg man det. Men när det stod att vattnet skulle vara tillbaka om ”två timmar” undrade man från vilket klockslag man skulle räkna. Det var inte angett. Så särskilt informerad kände jag mig inte.

Annars är ju Twitter en extremt snabb kommunikationskanal. En liten delningsknapp på såväl Facebooksidan som vattenbolagets webbplats är ett enkelt sätt och gratis sätt att sprida uppdaterad information. Bäst, mest aktuell och riktig information kom från lokalblaskans webbplats – uppdateringar som även twittrades ut. Och det var ju både tur och bra för oss berörda. Men det känns inte helt rätt i mina ögon att lägga över kommunikationsansvaret på lokal media. Visst bör man i detta läge samarbeta med lokal media, men då ska man försöka styra det samarbetet – gärna med aktuell och framför allt korrekt information att sprida till läsarna. Heder dock till UNT som gjorde sitt bästa! Och åt alla rörkrökare som jobbade så hårt igår att vi har fått vatten här igen!

Kommunikation är svårt… Men Uppsala kommun, som har så många kommunikatörer och webbredaktörer och sociala medierdito, kanske kan lära sig ett och annat av detta verkliga fall..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt tramsigt inlägg.


 

Grogglas

Två dammiga grogglas kom fram liksom whiskystenarna.

Det är inte precis kaffe det bjuds på när en Toffla får oväntat besök. Ganska sent på fredagskvällen tyckte jag att jag hörde en försynt knackning på ytterdörren. Men jag var inte säker. Sen hördes en knackning till. Så jag gick och öppnade, för jag hade just inget annat för mig än att proppa käften full av choklad och glo på nån amerikansk crime-serie på Kanal 9.

Utanför stod en ung man med två flaskor han ville bjuda på mig. Och vi satte oss ner vid mitt köksbord. Jag dammade av två grogglas, tog fram whiskystenarna.

Sen språkade vi och skålade och drack. Nån sorts rävgiftsvariant av GT. Nä, det var inte så gott. Den unge mannen kunde inte riktigt följa med i det jag sa. Som vanligt var jag brutalt ärlig i mitt omdöme om dem jag gillar och dem jag inte gillar. GT-mannen tillhör favoritlaget. När samtalet började snurra alltför mycket följde jag honom hem. Återbördade mannen till den unga hustrun. Gästerna från vardagsrumssoffan hade redan lämnat den. Kanske var de rädda att jag skulle göra entré.

Trevligt och lite förvirrande och jag vet inte riktigt vad. Men det finns människor jag instinktivt gillar. Den här unge mannen var definitivt en av dem.

Nu ska jag sussa några timmar. Jag rapar gin. På eftermiddagen ska jag till Himlen. Jag hoppas att GT-mannen kommer i tid till sin match. Det var lite roligt att få vara med och leka en stund. Det var länge sen jag efterfrågades. Jag kan ta en och annan kopparslagare och sur ginuppstötning om så skulle vara. Jag fick vara med…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Med tanke på rubriken skulle man kunna tro att jag har suttit och tittat på ett visst musiktävlingsprogram för fjortisar. Det har jag inte. Jag har sett ett väldigt intressant och seriöst program om barnskådespelare. I kväll visade SvT2 Liten & Berömd, en dokumentärfilm av Michaela Brådhe Hennig och Rex Brådhe.

Inger Nilsson

Inger Nilsson spelade Pippi Långstrump – och blev sin roll, enligt många. (Foto: SvT)

Det var en märklig känsla att se några av sina barndoms film- och TV-skådespelare som vuxna. I mitt minne är de ju fortfarande de barn de var när de spelade Pippi, Pojken med guldbyxorna, Fideli. Och det är en del av det som har varit jobbigt för dem, att de alltid – eller väldigt ofta – har blivit och fortfarande blir förknippade med en roll de hade som barn. Allra tydligast blir det när Inger Nilsson berättar om sitt liv efter Pippi. Om hur folk klev rakt in i familjens hus, journalister och fotografer trampade in i klassrummet. Men också om hur svårt det var att få andra roller än Pippi Långstrump, som hon i mångas ögon ”blev”.

Naturligtvis har de alla positiva minnen också. Bertil Guve, som spelade Alexander i storfilmen Fanny & Alexander, minns de häftiga stunderna med den store Ingmar Bergman. Demonregissören, som kunde bli helt rasande, men också vara otroligt generös.

Julia Hede Wilkens, Fideli i Den vita stenen, är sig väldigt lik på TV-skärmen idag. Allvarlig, intensiv blick. Hon påminner lite grann om min kollega och vän ”Lisbeth” på SLU. För jag är säker på att Julia Hede Wilkens är lika rolig som hon är seriös – precis som ”Lisbeth”.

Pojken med guldbyxorna, Harald Hamrell från Uppsala i verkligheten, hade tidigt en dröm om att bli regissör. Och det blev han senare också.

Ytterligare några före detta barnskådespelare berättar i filmen. Men det är just Inger, Bertil, Julia och Harald jag själv har starka minnen av från min barn- och ungdomstid. Det är riktigt intressant att höra dem berätta om hur deras liv var – och blev. Lite sorgligt också, för all del. Bara det faktum att det inte finns nåt liknande STIM-pengar för barnskådespelare. Skådespelare, som därför gång på gång kan exponeras på TV utan att de får en spänn. Mitt futtiga

TACK till er för att ni förgyllde min barndom!

betalar inga räkningar. Men ändå…

TACK för att ni fanns där!

Toffelomdömet om den här dokumentären blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Missade du den kan du se den på SvT 2 i morgon, lördagen den 20 september SVT2 klockan 14.55 eller samma kanal fast på onsdag den 24 september klockan 23.15.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.


 

Cerat o mjölk

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratat. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lappskt inlägg.


 

Vad är väl kärlek om inte en sån här handtextad lapp vid huvudkudden, upphittad när man ska bädda?

Lapp på huvudkudden

Kärlek!


Och avsändare
är förstås Fästmön, det kunde INTE vara nån annan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett magknipande inlägg.


 

Brev från A-kassan Vision i min postbox. Fönsterkuvert. Magen knyter sig direkt. River åt mig kuvertet och rusar upp i lägenheten, in på toa. Utan att gå in på detaljer, men magen exploderar.

Samlar mig en stund. Tar kuvertet och en brevsprätt och sätter mig vid köksbordet. Öppnar och blir… lättad!

Brev från A-kassan Vision

Brevet handlade om ombudsval, bara!


Brevet handlade ”bara” om ombudsval
och att jag som är medlem kan nominera kandidater till detta. Men F*N så ni skräms, A-kassan Vision!!!


BTW, är det fler än jag som reagerar så här på brev från a-kassan??? Jag menar redan innan kuvertet är sprättat..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hårresande inlägg.


 

Det är inte bara jag som har fel. Min tandborste, som jag borstar tänderna längst bak i käften med, har ett extremt långt strå i sitt borsthuvud…

Långt strå på tandborsten

Långt strå i borsten – och nästan lite lockigt också!

 

Nån bild på MITT extremt långa strå kommer däremot inte. Du får leva i ovisshet om var det sitter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

Jerry

jerryolsson.com

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier - teknik och säkerhet

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 289 andra följare