Omvärldsspaning bland hot, skador och lustiga hus

Ett inlägg där Tofflan svingar sig ut i cyberspace – för att finna de mest märkliga nyheter.

Ingen papperstidning från och med nu, så ut i cyberspace far jag. Häng med – om du har lust.

Varannan riksdagskvinna blir hotad. Ja, du läser rätt! Förra året hotades varannan kvinnlig riksdagsledamot i samband med att hon utförde politiskt arbete. Svenska Dagbladet har gjort en undersökning och 128 av 150 ledamöter besvarade enkäten. Mejl var ett exempel på hot-kanal. Film en annan. Och vad består hoten av? Tja, riskdags… förlåt, riksdagskvinnorna ska halshuggas, våldtas, familjen ska dödas och så vidare. Dessutom kallas de saker som rugguggla, blåst hagga som borde spärras in, stolpskott som ska malas till köttfärs, nolla, idiot med mera. För att de gör sitt jobb. Kommentarer och hot handlar om klädsel, hur de uttrycker sig och så vidare. Därför känns denna tweet från @PolBlogg EXTRA smaklös:

Sveriges farligaste kommun. Vi snackar Hultsfred. Ingen annanstans i Sverige har nämligen ryckt ut så många gånger under förra året – totalt 23,47 stycken per 1 000 invånare. Minst utryckningar gjordes i Östhammar i Uppsala län, bara 2,58/1 000 invånare.

Snälla mår bättre. En ny amerikansk studie visar att goda relationer med sina medmänniskor är lika viktigt för hälsan som att inte röka och att passa sig för övervikt. Och det viktiga i sammanhanget är vagusnerven. Min vagusnerv är det nog sisådär med. Snäll är jag inte precis känd för att vara.

Chers mamma har skivdebuterat. I förra veckan gav Chers mamma Georgia Holt ut sin första skiva, en countryhistoria. Georgia Holt är 86 bast, men skivan spelades in 1980. Chermamman hamnade genast på 43:e plats på Billboardlistan.

Psykiatrins hus – Lustiga huset? Tja, jag har ju bara sett det från utsidan och det ser ju allt annat än inbjudande ut med allt glas. Jag skulle känna mig uttittad om jag vore patient där. Kritiken från dem som varit inomhus är inte nådig… Opersonligt, för mycket insyn, inget för höjdrädda, lyhört, kalt, ogästvänligt, trädgård på taket (suicidrisk?) för att nämna en del av kritiken.

Systemet stoppade Iron Maidens öl. Ölet Trooper skulle börja säljas den 2 maj på Systemet. Etiketten säg vara oförenlig med alkohollagen. Men Systembolaget vill inte förklara på vilket sätt. Ska man förbjuda Blue Nun-vinet också? Nunnor är ju ena riktiga knarksmugglare, det vet ju alla…

Snart kommer skattepengarna! Ja, till dem som har deklarerat elektroniskt och angett bankkonto, vill säga. Den 7 juni kan dessa räkna med att få sin återbäring. Andra får vänta till augusti.

Fick ögonbrynet bortbitet. En man i Kalmar fick sitt ögonbryn bortbitet av en annan man i samband med ett bråk. Tofflan rekommenderar silvertejp till ögonbrynen i stället. Galningar!

Hallonsaft skadade öra. Och i Metropolen Byhålan har man insett att hallonsaft kan vara farligt. Troligen har det bildats knallgas som sen gjorde att en flaska av sagda dryck exploderade. Den törstige fick uppsöka akutmottagning efter att ha skadat sitt öra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mischmasch eller nisch?

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat berättar om sina funderingar att nischa sig, men också svamlar en massa som vanligt.

Jag har funderat på en sak. Jag funderar fortfarande, för jag är inte färdigtänkt. Joråsaaatte… min hjärncell får jobba! Det kanske är dags att förnya sig. Mig. Bloggen. Det börjar bli dags att göra nån radikal förändring nu. Kanske att jag ska nischa mig mer, inrikta mig på kultur – som ju är ett ganska brett område… Skippa de personliga inläggen, de tramsiga. Jag vet inte. Jag vet i ärlighetens namn inte. Två bloggar, kanske, där de personliga inläggen rentav är låsta så att nyfikna gamla X och andra satkärringar inte kan läsa. Tål att tänkas på, tål att fundera över…

Det skulle vara lite spännande att testa att bara skriva seriöst. I såna fall skulle det bli böcker, film och TV, kanske lite musik och teater också. Kanske lite sociala medier. Funderar, funderar…

Det var omväxlande väder idag. När jag åkte hem från jobbet hade det mulnat på, men jag satt en stund på ballen* i alla fall och läste. Intog min middag där. Bytte rätt från bågar till korn.

Idag blev det popcorn till middag. Öl och litteratur är givna tillbehör.

Klockan sprang iväg alldeles. Jag satt och kliade mig och upptäckte att jag har fått eksem ganska nära mitt operationsärr, på båda sidor av ärret. På vänstra sidan är det värst, det ser ut som tre fingrar har klämt till. Eller vad tycker du?

Fingereksem? Så här ser det ut på vänster sida om mitt operationsärr. På högersidan har jag bara en blaffa.

Nåväl, i stället för att sitta och ömka mig själv smorde jag in mig med den där salvan jag fick av doktorn. Den funkade hyfsat när jag fick eksem av sprutorna.

Hur det nu var kom jag på att de små husdjuren inte hade fått mat. Hämtade därför nycklarna och tog dagens tidningar och post och gick över till ”Lucille”. Det var nåt konstigt med låsen. Nedre låset gick fint att öppna men det övre..? Jag provade att låsa och låsa upp igen. Då liksom FLYGER dörren upp och där står Äldsta Dotter och asgarvar! Jag höll på att smälla av! Jädra Lucille, hon sa att de skulle komma hem i morgon eftermiddag först! Men hon var väldigt, väldigt stressad när de åkte.

(Och här lämnar jag nu fritt till var och en att själva föreställa sig
hur pinsamt det hade varit om jag hade kommit in senare
och de hade sprungit omkring i nattsärkarna!
Eller rentav näck, in och ut i duschen!
Eller om de låg och sov…
Bajsade med öppen dörr…)

Nu känner jag att det här inlägget, som skulle vara av lite seriös natur, håller på att balla ur totalt. Jag tror att det är bästa att jag rundar av här. Faktiskt. Men fundera och kommentera gärna det jag skrev i början om en nischad blogg.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmorgon bland alla röda dagar

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.

Usch, så svårt jag hade att somna igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam - inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.

Så jag hann sitta hos Storebror - där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårsång och glass

Ett inlägg med vilket Tofflan hälsar våren välkommen.

Äntligen är våren välkomnad - även på arbetet! Ett fint initiativ av en av våra sektionschefer, detta med kören. Kören, som framträder typ två gånger om året – runt första maj och Lucia. På Luciamorgonen låg jag på operationsbordet just som kören skulle framträda, men idag fick jag äntligen chansen att höra de ljuva stämmorna. Endast tre gånger har kören tränat i år! Detta till trots var framträdandet superprofessionellt. Särskilt J, som inte bara är intiativtagare till kören utan också körledare, kunde verkligen hålla tonen i ett av de mer annorlunda arrangemangen.

Tyvärr kunde jag varken filma eller fota kören eftersom jag höll en glasstrut i ena handen. Därför får du titta på glassen i stället.

Våren är välkomnad även på jobbet – med sång och glass.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – eftermiddag och kväll

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om gårdagens händelser om eftermiddagen och om kvällen.

Det var verkligen aprilväder igår… Sista april-väder. Jag har varit med om allt från snö till riktig shorts-och-linne-värme på Sista april. Igår var det… aprilväder. Vi hade just hemkommit från vår promenad när jag såg regnstänk på fönstren. Promenaden var ju blåsig men ändå ganska solig.

Jag telefonerade med mamma och sen dukade vi fram vårt sillbord. Det var som vanligt alldeles för många sillburkar. Bäst på bordet var gubbröran som Fästmön snodde till på morgonen. Det blev en lagom klick över till en liten i förrätt till dagens middag! Tjolahopp!

Min silltallrik med tillbehör.

Till sillen serverades Östgöta sädes. Vi delade på en påsköl (Electric Nurse) och sen tog jag ytterligare en öl. Fyra små snapsar blev det för min del – och sång inför alla fyra.

Annas silltallrik.

Efter maten blev vi lite trötta, men det var inte bara alkoholens fel, måste jag bestämt hävda. Mörkret sänkte sig över New Village och det blev så här ruggigt på seneftermiddagen:

Höstdag eller Sista april på eftermiddagen? Tyvärr det senare.

Under vår silllunch – som blev sillmiddag (vi åt vid 14-tiden, tror jag) – noterade vi en ung man som stod på gården och grillade. Det gick visst inte så bra, det tog lång tid och han frös. Men jag tror att maten blev färdig innan det stora regnet kom.

Anna och jag softade, vi läste och spelade Wordfeud och snoozade lite. Vi insåg att vi verkligen inte skulle orka grilla/steka inomhus nån middag, så kycklingen åkte in i kylen i väntan på att bli tillredd idag i stället. Framåt kvällen ljusnade det.

Det regnade ganska länge, men det ljusnade framåt kvällen.

Faktum är att det ljusnade så pass att vi kunde sitta på ballen* i 50 minuter och beskåda den sista aprilsolen som sjönk ner bakom husen. Det var ganska gott att leva i den stunden.

Den sista aprilsolen sjönk bakom husen.

I stället för att gå till kasen i Gamla Uppsala gick vi in i vardagsrummet, dukade fram ostbågar och kollade på film. För så snart solen hade sjunkit blev det ju ganska kyligt. Då var det rätt skönt att mysa hemma.

Och… ja just det… Jag blev inte varslad igår. Detta torde innebära minst ytterligare en månads arbete (juni ut). Så i morgon ska jag gå dit och undra lite.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Berätta inte för någon

Ett inlägg vari Tofflan prisar en fransk thriller hon just sett ihop med Fästmön. 

Franska thrillers är antingen urkonstiga eller superbra. Berätta inte för någon (2006) tillhör den senare kategorin. Jag spelade in den från SvT2 för ett tag sen.

En bra fransk thriller.

Alex förlorade sin fru Margot för åtta år sen. Hon blev mördad. Men så hittar man två nya lik och ett basebollträ med blod på nära den plats där man fann Margot. Fallet tas upp på nytt. I samma veva får Alex mejl. Vid en viss tidpunkt ska han besöka en länk som går till en övervakningskamera. På kameran ser han… Margot.

Det var nåt bekant med den här filmen. Och HEPP! så hittade jag en bok med samma namn i min bokhylla. Författaren heter Harlan Coben och är amerikan. I boken heter paret David och Elizabeth men i övrigt verkar det mesta stämma överens.

Jag gillar Harlan Cobens böcker och jag gillade hans bok Berätta inte för någon. Dessutom – hör och häpna! - gillar jag den här franska filmen som är baserad på boken. Det blir till och med högsta betyg, för filmen var spännande och fartfylld och dessutom lite sorglig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vänt i häcken eller hänt i veckan?

Ett inlägg där Tofflan ger sig ut på omvärdsspaning. Det är bara att hänga på – den som vill.

När man jag är ledig så här många dagar har jag insett att jag är rätt dålig på att kolla nyheter. I vart fall har jag noterat att det inte blir nån transportstrejk eller strejk bland skolbespisningspersonal eller vårdanställda. Det kan ju vara skönt för oss andra att slippa drabbas, men att ropa på vargen ett antal gånger (som jag tycker att vissa fackförbund gör) ger ju effekten att man inte tror på ropen när vargen sen väl kommer. Och hur 17 kan dessa människor vara nöjda med sina löner och arbetsvillkor? Vård- och omsorgspersonal är nog bland de sämst betalda i vårt samhälle. Ändå lämnar vi både våra små och våra gamlingar i deras händer – för att inte tala om oss själv. Nej, de borde vara bäst betalda ever! Bort med flera direktörer i vården! En direktör = fem sjuksköterskor ELLER sju undersköterskor.
Men oj! Nu ropar Transport igen. Det kanske blir strejk bland bevaknings- och säkerhetspersonal i maj.

Kapprustning i spamkriget. Men asså… Vad är det för kul med att spamma folk? Varför är det så roligt att sabba, att skicka reklam eller lura folk att ladda ner virus till sina datorer? Vem är det som har ett sånt tråkigt liv att h*n måste ägna sig åt sånt? Nån som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet som barn, eller? Jag blir så trött, bara.

Uppsala laddar för… valborg Sista april. Fast nu plötsligt benämns morgondagen Valborg. Har den väl aldrig gjort förr, heller? Vad är det för dumheter?! Hur som helst, den som inte har lust att riskera att hamna på Sjukstugan i Backen får hålla sig hemma. Nere på stan brukar det vara som en krigszon. Men i stället för missiler som viner runt folks huvuden kommer en och annan flaska. Har sett det själv. Att det ska vara så svårt att ha tillräckligt med soptunnor utplacerade en sån här dag… Årets forsränning har varit hotad, men enligt senaste nytt blir den av. Galningar! Fyrisflodens vatten är äckligare än nånsin!

Skruvkapsyl en seger för smaken. Tror jag inte ett dugg på! Ett fint vin ska ha naturkork. Punkt slut.

Stjärndesigner gör Medes scenkläder. Jean Paul Gautier gör Petra Medes scenkläder till Eurovision Song Contest-finalen i Malmö. Han är känd för sina vågade kreationer, enligt Prav… Aftonbladet. Vem vet… Då kanske vi äntligen får skratta – åt Petra Mede. För hon är ju inte rolig i vanliga fall.

Leif GW Persson skriver opera. Men nu undrar jag om inte Leffe har fått Morse-komplex! Han ska skriva opera! En opera om Jussi Björling ska det bli, kanske en film också.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag trodde att jag skulle dö…

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd över sin rackiga lekamen.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Säkert. Ungefär en gång om året får jag jätteont i magen på ett visst ställ. Jag får så ont att jag ligger och kvider, kallsvettas och nästan tuppar av. Kan må illa också. Men så går det vanligtvis över på ungefär tolv, femton timmar. Och naturligtvis glömmer jag bort hur ont det gör mellan gångerna.

Kände mig så här i natt.

Igår var det emellertid dags igen. Jag kände att jag var öm i magen redan tidigare, men sen eskalerade det till och skär värk. För att inte störa Fästmön la jag mig ovanpå gästsängen. Jag var så dålig att jag inte ens orkade dra ner persiennen, så nu har väl eventuella nattvandrare skådat min nakna kropp – kanske filmat, till och med, och anmält mig för ofredande. Idioter!

Sömnen blev det si och så med. Jag slumrade, vaknade, vred mig, försökte hitta ett läge där magen gjorde mindre ont. Till sist kräktes jag. Somnade nog till rejält först vid femtiden och vaknade vid nio. Jag har semester idag, ska tilläggas, så jag behövde inte stressa iväg till jobbet.

Magen är fortfarande ond, men den värsta värken har släppt. Anna och jag hade tänkt promenera till hennes mamma idag vid lunchtid. Det blir bilfärd i stället. Anna åker sen på andra äventyr, medan jag åker hem och försöker piggna till.

Förra gången jag fick så här ont sa jag till Anna att jag åker till akuten om det händer en gång till. Fast vem vill åka till akuten på Sjukstugan i Backen när det bara klagas i media på väntetider etc där? Inte jag, tack!

Men, som sagt, jag överlevde den här gången också och nu ska jag försöka göra allt för att bli OK till morgondagen när vi firar Sista april här i Uppsala.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… vad får man göra i sitt eget hem..?

Ett inlägg uti vilket Tofflan funderar över vad man får göra i sitt eget hem utan att riskera att bli åtalad.

Jag sätter skrattet i halsen lite när jag läser om en man som åtalats för att ha gått omkring naken hemma i sin villa i Växjö. Lite… lustigt att gå omkring naken, kan jag tycka. Men lustigt tyckte en förbipasserande kvinna att det verkligen inte var! Hon har sett mannen stå naken vid fönstret fyra gånger. Två av dessa gånger hade kvinnan med sig sin make, som filmade det hela.

Men hallå… Är det inte nån som gör lite intrång här, eller va? Om man känner sånt obehag och känner sig sexuellt ofredad av en person som befinner sig inne i sitt eget hem – måste man då passera denna persons hem fyra (4) gånger – och dessutom stanna och filma två av dessa gånger??? Kvinnan tyckte för övrigt att mannen inte bara blottade sig utan att han onanerade. (Och det får man inte göra i sitt eget hem, heller dårå?) Den åtalade mannen nekade till onanin och hävdade också att hans avsikt aldrig har varit att blotta sig.

Nu friade tingsrätten mannen tack och lov. Men skälet till detta var att det finns en häck som delvis skymmer huset… Makalöst, säger jag! I sitt eget hem ska man väl för höge Farao och inom rimliga gränser få göra vad man vill?! Och vad är det för människor som glor på en annan, naken människa och dessutom filmar honom? Idioter, räcker inte till för att klassificera dem!

Den här mannen är inte naken. Han har tofflor på sig.

Ett liknande fall kom upp i hovrätten där en man onanerat öppet framför sina grannar. Här bedömde rätten att hemmet var

en scen i det offentliga rummet.

Mannen menade att han hade glömt att dra för gardinerna. Mannen blev dömd. Och lite skillnad är det väl i detta fall, kan jag tycka. Personligen skulle jag aldrig göra nåt sånt, för det finns väl inget mer avtändande än grannar som GLOR? Nej, just det.

Vidare tycker jag att det var synd att flanörerna i Växjö inte i stället på film lyckades fånga misshandel i hemmet. DET hade nämligen varit nåt att anmäla och DET är betydligt vanligare i hemmet än män som går omkring nakna. Skäms på er, fluktare!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dagar i april – Uppväckelsen

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…

Jaa, jag gick över en timme tidigare från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

I väntan på att klockan skulle bli 16.

Där väntade vi på att uret skulle bli 16 tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.

Församlingen fyllde hörsalen kapellet och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

”Den som är utan synd, kaste första stenen…”

Just de här frejdiga flickorna, som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Batongens längd?

Magnus berättade initierat och spännande om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.

Varken författaren eller jag vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.

Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen övervakade oss.

Vi passade på att kolla vattenståndet och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.

Vi traskade mot bilen, nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.

Med magar bara lite fyllda med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

Dags för en sån nu???

Jag har fått ett grönt paket från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!

Livet är kort.

Read Full Post »