Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Diskutabelt’

Ett hissigt och dissigt och inte så fnissigt inlägg.


 

Torsdag och då levererar jag som vanligt en lista över den gångna veckans toppar (knopp) och dalar (knäpp). Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mitt liv för tillfället. Men jag lever. Och livet, min vän, det är en gåva!

Knopp


Knäpp

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen - om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[...] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden [...]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en artikel om näthatare.


Uppdaterat inlägg med ny länk i slutet!


I morse läste jag 
en debattartikel i Dagens Nyheter som gav mig en intressant och annan vinkling av mina åsikter om näthat. Jag har medvetet själv inte skrivit så mycket i frågan, men nu fick jag en liten öppning.

Det är Jonas Thente som skriver om att näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst. Jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna. Märkligt, för det borde jag. Jonas Thente menar att det anonyma näthatet är ett tecken på samhällets kris. För det är inte näthatarna som är problemet utan alla andra.

Jonas Thente menar att journalister inte brukar sparka neråt, på dem som redan ligger, så att säga. I stället ger journalisterna röst åt de svaga. Där rynkar jag lite på ögonbrynen och grinar allmänt illa. Det är långt ifrån alla journalister som tänker så – de flesta är ute efter att göra sig ett namn och tjäna pengar. Faktiskt. Dock inte alla! Men kom inte och säg att det finns nån total idealism i journalistkåren. Det köper jag inte! Journalister måste nämligen också kunna försörja sig. Och det gör mindre ont om man samtidigt blir lite känd.

Journalister är emellertid en grupp som ofta också blir näthatade. Är de dessutom bloggare är lyckan total för trollen. Många får dödshot – inte heller jag själv är undantagen detta. Detta har förstås hämmat mitt skrivande, det går inte att komma ifrån. Men liksom Jonas Thente har jag också varit lite taskig då och då mot näthatarna. Jonas Thente skriver:

[...] Jag kan räkna till åtminstone fem uselt stavade dödshot.

Men det där med ‘uselt stavade’ har fått mig att fundera mer på upphovsmännen. Även jag har raljerat med detta att näthatarna i allmänhet brister i språkbehandlingen. Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ‘fitta’ men aldrig till ‘recension’. [...]

Om programmet Trolljägarna på TV3 skriver Jonas Thente:

[...] Och avskydda och föraktade har de sannerligen blivit, näthatarna. Hela det officiella Sverige står enat mot denna pest. I tv-programmet ”Trolljägarna” (namnet bygger på en missuppfattning av nätbegreppet ”troll”, men det låter ju klatschigt) letar Robert Aschberg upp hatarna och får dem att stå där blinkande i ljuset med skammen.

Det känns skönt att lindra obehaget med lite traditionell klassmobbning. [...]

Det vimlar alltså av puckon och nollor, mer eller mindre… Intressant i sammanhanget är emellertid att se att anonymt hat inte är nånting nytt. Enligt historikern E P Thompson fanns det anonymare hatare redan på 1700-talet. Och de fanns även i Sverige! Jonas Thente citerar Elisabeth Mansén i femte bandet av Norstedts Sveriges historia:

[...] För Sveriges del hade anonymiteten under 1700-talet en stark ställning i det anonyma medvetandet [...] Rätten att publicera sig anonymt ansågs både rimlig och önskvärd. [...]

Särskilt användes anonymiteten av kvinnorna på den tiden – då fick de ju möjlighet att debattera sånt som jämställdhet och orättvisor…

Nu vill Jonas Thente inte försvara näthatarna – och det vill inte jag heller. Men är det en demokratisk fråga? Jonas Thente försöker i stället förstå näthatarna. Förstå varför de hatar. Det skulle jag också vilja kunna. Förstå, alltså.

Jag tycker att Jonas Thentes ganska långa debattartikel lyfter fram flera tänkvärda saker. Så jag rekommenderar en läsning och därefter en fundering över saker och ting. Här är länken om du missade den i början av inlägget!

Läs här vad Maria Sveland skriver om Jonas Thentes artikel!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagligt inlägg om terapi så här på helgen.


 

Videung

Anna syns till höger i bild, lagandes mat.

Annandag påsk är det för alla, men vardag ändå för somliga. Det vill säga människor som arbetar inom vården, typ som Fästmön. Vi har nu haft fredag kväll, lördag samt söndag ledigt tillsammans. Vi har ätit och druckit gott, haft sällskap av de två äldsta ”barnen”. Jag har haft skitont i ryggeländet och Anna, den stackaren, har stått för det mesta av matlagningen. Tanken var att vi skulle hjälpas åt. Tja, jag skalade väl lite potatis och räkor på påskafton, det var mitt bidrag. Anna har diskmaskin, så den skötte det mesta av disken, turligt nog.

Inte blev de två jobblediga dagarna nån jättevila för min älskling, men vi har försökt att slappa lite då och då, var och en på sitt sätt. Igår kväll satt Anna och äldsta bonusdottern på ballen* och fikade, medan jag låg inomhus och kved och gjorde detsamma (fikade, alltså). Äh, jag gnäller inte om ryggen för att nån ska tycka synd om mig. Att jag stönar och gråter IRL är kroppens egna reflexer. Här på bloggen skriver jag av mig smärtan. Den lättar faktiskt lite av det. Att skriva ger mig nåt att göra en stund, nåt som, trots att jag skriver om värk, tar bort tankarna på smärtan. Bloggen har alltid fungerat som min ventil. Är det inte den ena åkomman så har det varit den andra. Gratis terapi!

Häromdan kom jag att tänka på just terapi när jag helt oförhappandes träffade på en före detta chef i Förorten. Märkligt nog har vi inte setts under alla år Anna och jag har varit tillsammans. H*n, chefen, alltså, har ju bott där ute h*n också. Nu behövde inte jag söka terapi för den chefens skull, men det var en turbulent tid då, för cirka tio, tolv år sen. Mest för chefens del. Några år senare var det vi andra som drabbades och behövde terapi. En del av oss.

Tamburmajor

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.

Mitt på dan idag var det två packåsnor – eller tamburmajorer, som Anna brukar likna sig vid - som tuffade in till stan. Vi blev stadsbor igen. Jag hade min ryggsäck och Lapdancen samt en påse böcker, Anna hade två väskor, ett antal jackor (man vet ju aldrig hur vädret blir) och en kasse med mat som de hemmavarande inte äter och som vi därför medförde hit. Här blir vi nu i knappt två veckor. Jag är fortsatt sjukskriven nästa vecka. Lagom till min födelsedag går sjukskrivningen ut och mitt mål är att jag ska åka och jobba om en vecka. Hur nu det ska gå. En dejt med naprapaten väntar däremellan. Blir ryggen inte mycket bättre snart får jag helt enkelt lov att ringa doktor Jan igen. Men målet är, som sagt, att jag den 28 april åker och jobbar. Det är nämligen min tredje sista arbetsdag innan jag slutar på nuvarande ställe.

Anna började sitt jobb klockan 14 idag och jag skjutsade henne. Det är nog helgens varmaste dag. Jag såg massor av promenerande och cyklande människor. Själv går jag med skinnjacka, livrädd att ryggen ska bli värre.  Passade på att handla lite förnödenheter på vägen hem på ICA Heidan. En del som jobbar där är ganska… oförskämda. Andra är trevliga. Hemmavid mötte jag Lucilles Gäng. Vi terapeutade oss om det som hände den 8 april. Vi har alla ganska lika åsikt om vad vi hörde och vad vi tänker om det hela.

Mamma har fått ett samtal och jag har betalat min bensinräkning som tycks ha levererats på långfredagen (märklig postutdelningsdag). Nu blir det en stunds läsning – dels min sedvanliga dagsrunda hos de bloggare jag följer, dels min bok på gång (som bara är urtrist). Anna ska inte hämtas förrän klockan 21, tyvärr, tycker jag dårå. Men vem vet, Anna kanske vilar upp sig på jobbet..?


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott och blandat inlägg. Eller nej. En undran!


 

Vi fortsätter på temat påsk. Tofflans nya undran gäller vad du helst vill ha i ditt påskägg. Som vanligt kan du välja ett färdigt svarsalternativ eller skriva i ett själv genom att välja Other. Vill du kommentera ditt svar väljer du Comment. Och allt detta gör du förstås i högerspalten där frågan ligger under rubriken Tofflan undrar…

Det här inlägget kan du inte kommentera. Men jag tackar dig på förhand för att du klickar i ett svar inne i omröstningen! Väl..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett äggande inlägg.


 

Det är fortfarande påsk, jag vet. Men den gångna veckan undrade Tofflan vilken sorts ägg du gillar mest till påsk. Och eftersom det faktiskt är söndag idag ska resultaten redovisas och en ny fråga poppa upp i högerspalten. Administrationsskorpionen tar minsann inget påsklov.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

36 procent (åtta personer) svarade: Ägghalva med smaskens på. 

23 procent (fem personer) svarade: Godisägg, såklart! 

14 procent (tre personer) svarade: Löskokt ägg är alltid godast! 

14 procent (tre personer) svarade: Other:
samma ägg som alltid-allihop :-)
Hardkokt egg på smørbrød:)
Chocolate egg with more chocolate inside

Nio procent (två personer) svarade: Fabergéägg. Man har väl… smak. 

Fem procent (en person) svarade: Kokt ägg i äggkopp. 

Ingen svarade: Stekt ägg, förstås.

Stort TACK till dig som svarade!  Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett långfredagsinlägg.


 

Igår seneftermiddag och kväll hade jag kunnat jobba. bra var ryggen. Därför slog besvikelsen ner som en tung sten i huvet i morse när jag vaknade: ryggen värkte värre än värst. Precis som personen i huset som skrek värre än värst åt sitt barn. Jag blir nästan lika tokig på både ryggen och personen, men jag kan inte göra så mycket åt nåt av dem. Det blev till att lägga sig på köksgolvet i 20 minuter och glo upp i taket. Och fota lite.

Vinskåpet från golvet

Vinskåpet fotat från mitt golvläge.

Jag passade på att fota mitt vinskåp från det underläge jag befann mig i. Det fick jag till en födelsedag av ett gäng jag tillfälligt tillhörde. Är det nåt jag ångrar så är det att jag just lät mig tillhöra det gänget. Man ska inte blanda ihop vänskap med kärlek. Nu finns ingenting kvar – mer än lusten från annat håll att smocka till mig för alla dumheter jag har sagt och gjort. Jag har haft tur som haft skydd av andra eller inte varit hemma när den smockan har hängt i luften. Oavsett – jag tror inte på att ta till nävarna. Att prata är bättre, men kräver förstås ett visst mod. Och det har inte jag heller alltid haft.

Vinerna i vinskåpet får stanna hemma när jag far till Blåkulla Himlen idag. Det blir öl och snaps till påskbordet i morgon i stället. Vi är fyra vuxna som ska äta tillsammans och då tycker jag att det är OK att snapsa lite. När bonusbarnen var yngre var det sällan sprit på bordet vid de högtider jag deltog. En gång drack jag snaps till midsommarsillen. Därpå höll jag en lååång föreläsning om hertig Magnus i Vadstena. Den påminns jag fortfarande om – och jag skäms varje gång, samtidigt som jag ändå skrattar lite, det var ju ett ganska harmlöst beteende, att ge barnen en historielektion.

Korksamling i damejeanne

Snaps och barn är en korkad kombination. Och korkar kan man spara i en damejeanne i stället.

Jag tycker att sprit och barn är allt annat än en harmlös kombination, det är kort och gott en korkad kombination. Vid tidigare påskar letades det ägg i stället i Himlen. Och på påskafton blev det en tur ut till morfar och hans påskbord. Nu är tre barn vuxna och det minsta ska till sin pappa, så vi stannar i Himlen. Och tar en snaps, möjligen två. Det innebär att jag inte kan ta min medicin i morgon kväll. Stark medicin och alkohol är nämligen heller inget annat än en korkad kombo. Jag får försöka klara mig utan kvällsmedicinen. Alkoholen är för övrigt lite lurig vid smärta. För jag vet också att den många gånger lindrar inflammationsvärk. Tur att jag är stark nog att vara måttlig.

Det är fyra saker jag ska fixa innan jag åker och hämtar Fästmön från jobbet: bädda, gå ut med sopor, vattna krukväxter och duscha. Just nu har jag så ont att ingetdera lockar. Men en varm dusch och sen en promenad till soprummet kanske är bra. Doktorn sa ju att lätta promenader är läkande. Vidare sa naprapaten att min smärta, som ju inte går ner i benen utan i ljumskarna, tyder på att det inte är diskbråck. Däremot indikerar smärtan, som kom tillbaka i samband med en infektion, att det kan bli en lång väg till tillfrisknandet. Det ger mig ändå ett visst hopp – jag ska bli frisk! Det blir inte alla ryggmänniskor, nämligen.

Nu ska du ha en riktigt fin påsk! Datorn följer med till Himlen, men det är inte säkert att det blir så mycket skrivet. Idag är det ju långfredag och man ska hålla sig stilla (som om jag gör nåt annat…). Jag är så gammal att jag faktiskt minns hur stilla det var på långfredagarna på stenåldern. Det var faktiskt inte förrän 1969 som man lyfte förbudet för offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet på långfredagen… 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pirrigt inlägg.


 

Jag hann knappt tänka tanken, nästan inte hinna uttala den… Men plötsligt kan den bli verklighet, åtminstone till två tredjedelar. För mindre än ett dygn sen twittrade jag om tre personer jag skulle vilja intervjua (utan inbördes rangordning):

  • Sarah Dawn Finer
  • Anja Kontor
  • Annika Östberg

En av personerna har jag haft direktkontakt med via Twitter. Vi ska höras efter påsklovet, men jag tror att hon vill ställa upp. Intervjun tänker jag mig blir till en artikel för Uppsalanyheter när jag blir frisk samt ett inlägg för den här bloggen. Jag har redan skrivit ner ett helt gäng med frågor som jag vill ställa!

Och för en liten stund sen ringde Pe från Uppsalanyheter och undrade om han skulle fixa så att jag får intervjua en annan av de tre personerna på min drömintervjulista! Har jag tur eller har jag tur?!

Annika Östberg signerar min bok

Annika Östberg signerar mitt exemplar av hennes bok Ögonblick som förändrar livet.

Två av personerna, Sarah Dawn Finer och Anja Kontor, har jag aldrig träffat IRL, trots att vi har befunnit oss i Uppsala samtidigt säkerligen massor av gånger eftersom båda två har jobbat här. Märkligast av allt är att den enda av de tre jag har träffat är Annika Östberg, som varken bor eller jobbar här. Och vi sågs… i Uppsala. Jag hade då lyssnat på en föreläsning som hon höll. Annika Östberg stod rakt upp och ner i Lötenkyrkan och pratade i över en timme om sitt liv och leverne. Det var en otrolig upplevelse som jag delade med Fästmön, Fatou och Fatous pappa. Samt några till… Hela kyrkan var full, liksom…

Och just nu är hela min hjärna full av glada och spända tankar, av ord som jag hoppas blir sagda, frågor jag vill få ställa och personer jag längtar efter att möta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag och som vanligt presenterar Tofflan den gångna, Tofflianska veckans toppar och dalar. Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Ägg


Skägg

  • Snurrig doktor som skriver fel på intyg (Rätt hade varit bättre…)
  • Min rygg (Som hindrar mig från att jobba de futtiga veckor jag har kvar…)
  • System i olag och gapande grannar (Lika irriterande båda två!)
  • Jordkockor och homofober (Mitt i skiten, liksom…)
  • Folk som talar om för mig hur jag ska vara (Jag är vuxen.)
  • Folk som kommenterar mina blogginlägg på Twitter (På Twitter puffar jag bara för mina blogginlägg. Alla som läser min blogg finns inte på Twitter, men det är justast om alla kan läsa eventuella kommenterar. Det är inte mycket svårare att kommentera på bloggen än på Twitter. Första gången måste man fylla i några rader om sig själv så att administrationsskorpionen vet att det inte är spam. Därefter är det hur lätt som helst.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett betraktande inlägg.


 

Idag på förmiddagen fick jag sms från en kollega när jag för andra gången låg på köksgolvet. Kanske håller jag på att bli frisk, för plötsligt blev jag väldigt nyfiken och intresserad av vad som händer där ute. Utanför mina väggar. Så jag tar en liten omvärldsspanande runda i cyberspace så att jag får veta vad som händer In Real Life. Häng med om du vill, stå kvar om du föredrar det.

 

Skagenbuss

Nja, Sigtunas buss är modernare än den här bussen i bushen som ju går till Skagen, remember..?

Rullande rådgivning i Sigtuna. Medborgarkontor på fyra hjul. Det är vad min arbetsgivare har skaffat sig. Och den här veckan rullar bussen runt i kommunen för att invånarna bland annat ska få konsumentrådgivning och få träffa företrädare för kommunen. I måndags invigdes det rullande kommunhuset vid Skånela kyrka. Och jag skulle ha varit med. Nu får jag nöja mig med att läsa om bussen i stället. Ett riktigt spännande och specialutrustat fordon, ska du veta!

 

To Fortune

Historiens första smiley?

Historiens första smiley? Enligt The Atlantic har man hittat historiens första smiley – i en 1600-talsdikt. Dikten heter To Fortune och poeten Robert Herrick. Det skulle ju kunna vara ett korrekturfel, men faktum är att smileysen passar in i texten… Dikten är för övrigt från 1648!

 

13 saker din arbetsgivare inte får göra. Det finns bra arbetsgivare och det finns mindre bra – det vet de flesta av oss. Men det finns faktiskt saker en arbetsgivare inte får göra. Dagens Nyheter har, med Diskrimineringsombudsmannen som källa, listat 13 tabbar. Bland annat får en chef inte kalla nån för ”fjollan” eller ”bögen”… Intressant…

 

Utblommad maskros

Rätt körd maskros…

Miljöpartiet backar… I alla fall på min lista över tänkbara partier att rösta på. Inte nog med gårdagens märkliga och förvirrande uttalanden om registrering av bloggare. Nu backar man från den i skuggbudgeten utlovade höjningen av a-kassan. Nä, MP, nu får ni väl ändå tänka lite till, eller?


Smygfoton på kvinnor som äter väcker reaktioner. 
 På Fejan (where else, liksom?) finns en grupp som uppmanar besökare att ladda upp bilder, tagna i smyg, på ätande kvinnor i Londons tunnelbana. En kvinnlig journalist som ”drabbades” kände sig ”förödmjukad” av att en bild på hennes goffande av en sallad laddades upp. Journalisten fick tag i upphovsmannen och blev lovad att bilden skulle försvinna. I stället ökade trakasserierna, kvinnan hånades och kallades bland annat häxa och amatörjournalist. Tro nu inte att kvinnan gav sig. Efter många om och men lyckades hon få Fejan att ta bort bilden. Inte helt lätt, eftersom det inte är förbjudet att ta bilder på tunnelbanan…

 

Hjärta vid vattenglas

Vatten ska man dricka, inte kasta hur som helst, tycker jag.

Bajenfansen kissade, men Ingrid fick nog. Bilden har synts lite här och var. Män som kastar vatten mot en husvägg och Ingrid, 63, som kastar vatten (H2O) på kissarna från ett fönster. Heja Ingrid!

 

Det här var ett urval lättare nyheter. Tyngre nyheter, som det som händer i Ukraina, båtar som sjunker, pappor som hotar att döda sina döttrar, människor som skjuts ihjäl där jag bor och annat läser jag också. Och förfäras över all jävla ondska i världen. Som motvikt därför urvalet ovan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 254 andra följare