Vad händer när årstiderna tar slut – de är ju bara fyra – och man redan har lagt till en femte? Jo, Mons Kallentoft låter polisen Malin Fors leva vidare i Vattenänglar. Jag läste ut boken igår kväll.
Malin Fors lever vidare.
En morgon i september kallas polisen Malin Fors till ett av stans – Linköpings – finare områden. I jacuzzin finns villans ägare, ett par, mördade. Men deras adoptivdotter från Vietnamn är försvunnen. Jakten på såväl mördaren som den lilla flickan blir intensiv. Samtidigt kämpar Malin Fors med sitt privatliv – försöken att skaffa barn med läkaren Peter, sin dotter Tove, som går på en internatskola och vill vara finare än finast och så är det detta med Malins alkoholism.
Tjolahopp! Mons Kallentoft har hittat tillbaka igen till den fina klass inom genren spänningsromaner som han en gång höll i början av årstidsserien. Jag var nämligen så besviken när jag läste den femte och avslutande delen, Den femte årstiden. Tillbaka är nu spänningen, de mördade själarnas oro, den skildringen av Malins kamp – och skildringen av fasansfulla brott som begås i nutiden. Brott där människor är handelsvaror. A child for a pig…
Det bara måste bli högsta betyg för Vattenänglar, det finns inget alternativ.
Livet är kort.
Men herregud,människa!!Vad mycket böcker du hinner läsa! Jag hänger ju inte med ett dugg i ditt tempo! Håller på med min Karamellskorna och har läst 250 sidor ungefär. Den är mycket bättre än den förra. Inte riktigt lika många personer att hålla reda på här. I den förra var det ju för fasen en hel skola med olika personer för varje kapitel. Så det går framåt, jadå, det gör det allt.
Jag läser och jobbar, jobbar och läser. Och pussar på Anna!