Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 07 08 2012

En lite seg kväll med ösregn och åska. Fästmön hittade filmen Below (2002) på TV6 och vi bänkade oss för lite rysare. Och som jag rös…

Ryslig u-båt. 


Below utspelar sig under andra världskriget,
på en u-båt. Den som jobbar på en u-båt måste inte bara kunna simma och dyka, h*n får inte ha anlag för klaustrofobi. Just den här u-båten är på väg hem till Connecticut när den får i uppdrag att ta upp tre överlevare från en sjukhusbåt. En av de överlevande är en kvinna, vilket naturligtvis sätter gammal skrock i fokus: kvinnor på en båt betyder otur. Snart börjar det hända saker – och snart börjar luften ta slut…

Det här är en riktigt läskig film. Jag hoppade till flera gånger. Det som fascinerar mig är kombinationen spänning och det onaturliga. Och just Below får därför högsta betyg!

Read Full Post »

Vad händer med den som mobbas hela livet? Ja i Björn Hellbergs bok Gråt i mörker blir han en seriemördare som har ihjäl kvinnor. Detta den första Sten Wall-deckaren har jag lånat av Fästmön.

En bok om mobbning och mord.


I den här lilla boken
växlar tiden från dåtid till nutid. Vi får följa en adopterad pojke genom skolårens mobbning till nu tiden, när mobboffret har blivit en seriemördare som ger sig på kvinnor.

Det här är en riktigt tidig Björn Hellberg. Den kom ut redan 1981 första gången och det är första gången polisen Sten Wall dyker upp. Jag tycker att den ändå är mysig i sin läskighet – eller läskig i sin mysighet. Får lite Maria Lang-känsla, faktiskt.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Klockan börjar närma sig middagsdags. Vi har varit slöa idag, men i alla fall jag drabbades ju av den på kräftfesten följande kräftpesten. Brukar aldrig vara bakis i vanliga fall…

Kvällens vin kommer från understa hyllan i vinskåpet och är en Copertino från 1999. Flaskan var jädrigt dammig, men jag dammade av den så du skulle få se etiketten.

Copertino 1999, kvällens vin.


Jag hade hoppats på
att vi kunde äta på ballen* och torkade av bordet från gårdagens fest. Faaast det tog väl tre sekunder så kom ösregnet och åskan och det känns inte lika lockande att sitta där ute. Dessutom gick korkjäveln sönder, så jag fick inte bara lufta vinet, jag fick dekantera det också. Dumt och överkurs!

Men några jag känner råkade ännu värre ut… Lite synd om F och M som lagade mat på framsidan…

Grill i regnet är ingen höjdare.


Nu åskar det och blixtrar
som tusan och lamporna blinkar, så jag tror att jag ska posta det här inlägget snabbt och sen stänga av datorn en stund…


To be continued…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Av en slump började jag läsa en krönika signerad Johan Esk på Dagens Nyheter.  Krönikan har den tämligen provocerande rubriken:

Vilket är viktigast – att tävla eller att twittra?

och handlar som du kanske förstår om OS och Twitter. Twitter, som enligt Johan Esk, har blivit

[…] den största sociala snuttefilten i OS. De aktiva vill ha tröst och trygghet där, men på alla snuttefiltar kan det landa en spya – det är inget att tjura över. […]

Jisses anoga, det var ord och inga visor! Johan Esk kallar Fejan och bloggar för

[…] forntida företeelser […]

till skillnad mot Instagram och Twitter som, enligt Johan Esk, är yngre. Instagram kan till exempel användas för att klä av idrottare som det inte har gått så bra för i OS.

Det står faktiskt ”I love sport” på den här tischan och jag köpte den förstås inte.


Idrottarna själva twittrar som bara den,
hävdar Johan Esk. Han undrar vad som är viktigast i OS – att göra ett bra resultat i tävlingen eller att twittra fortast. Och det klart att det handlar om att man vill bli sedd – även på Twitter. Dummare är jag inte än att jag fattar det. Sen kan man ju få rätt mycket skit på Twitter också… Johan Esk lyfter fram några exempel i sin krönika där idrottsmännen faktiskt stängt ner sina twitterkonton när hatet, taskiga tweetsen, Twitter-mobben, eller vad du nu vill kalla det, har känts övermäktigt.

Tweet, tweet!


Krönikan mynnar ut i en beskrivning
av en kram mellan en idrottare och ett fan. En häftig historia!

Vad ville jag säga med det här inlägget? Kanske att en del av oss lever genom Twitter. Jag är inte särskilt intresserad av OS, än mindre vill jag läsa OS-tweets. Om jag vore intresserad av OS tittar jag väl på skiten, inte på Twitter?!  En annan sorts tweets som jag irriterar mig är dessa twitterkommentarer genom hela TV-program. Vad är det av för intresse? Då är det väl bättre att jag ser programmet själv och SEN twittrar och kommenterar dess innehåll? Information i andra hand, genom andras ögon är inte alltid det jag vill ha, i alla fall. Det räcker så bra med det urval jag får via gammelmedia…

Nä, Twitter för mig är en chans att få mig till livs korta nyheter snabbt. Eller ha tramsdialoger med vänner och bekanta. Eller att tipsa om intressanta artiklar eller annan läsning, till exempel bloggar. Det är inte att få iväg så många tweets som möjligt. Vad är Twitter för dig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur en dikt av Dinos Christianopoulos, en grekisk poet.

smutsiga händer
smutsiga fötter

ögonen klara

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har alltid velat ha en egen kräftmåne. En gång ägde jag en, men den försvann med nån. Eller så gick den sönder, jag minns inte. Dess lefnad var emellertid kort. Men igår införskaffade jag en ny, en alldeles egen måne.

Två julgransljus brann ner i denna under kvällen på ballen*.


Vi dukade fram ganska sent,
lite på grund av modemkrångel med tre.se Jag kunde inte logga in heller för att kolla mitt abonnemang, för jag hade glömt lösenordet. Och ett nytt skickas till… modemet som alltså inte fungerade. Hur osmart som helst! Jag kan väl inte vara den enda som glömmer lösenordet till mina sidor på tre.se..? Men till sist kunde jag både logga in och få igång modemet. Lösenord finns noga bevarat på säkert ställe. (Inte på datorn, förstås!)

Men så blev det dags! Jag laddade med bröd och kräftor och tog sen ljuvlig Västerbottenpaj i omgångar på en sidotallrik. Allting var förstås skitäckligt ljuvligt gott!

Min första tallrik kräftor.


Det tog inte lång stund
innan regnet kom, men vi fällde ner markisen och lät regnet smattra hemtrevligt mot väven. Allt medan månen och kräftstakarna lyste upp vår kräftfest.

Var sin kräftstake hade vi också tänt.


När vi sugit och slafsat klart
var vi duktiga kickor. Fästmön diskade och jag gick ut i ösregnet och kastade kräftskal i soprummet. Tack vare denna promenad har jag nu mittbena – ja, det regnade hårt

Ballesittningen rundades av med var sin espresso med chokladklubba i koppen. Det blev en kraftig chokladsmak, men inte så gott som jag hade trott.

Ja, det var ganska mörkt vid det här laget…


Resten av kvällen
såg vi på förra veckans avsnitt av Tyst vittne som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen ramlade vi i säng och sov oroligt. Frampå småtimmarna drabbades jag av en outsäglig törst, illamående, magont, fingrar som stank kräftspad och soleksemklåda – kräftpesten, helt enkelt. Vilken tur att denna botades med en rejäl hotell-fast-hemma-frukost med färskpressad apelsinjuice, det vill säga juice vi med egen armkraft pressade ur svindyra apelsiner. Inga tillsatser och skit här inte.

Hotell-fast-hemma-frukost.


Vad händer idag,
denna sista semestertisdag? Tja, jag ska stryka lite rentvättade tjockis-svarta kläder och så ska jag halta över till Tokerian för att inhandla föda till kvällen. Jag har tänkte mig att laga till Kalle Kon med potatisklyftor och Anna har nickat sitt medgivande. Blir nog en flaska rött till och så en TV-film-kväll. Vad ska DU göra???


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 309 andra följare