Idag är det resdag igen. Den fjärde långresan väntar, den tillbaka hem. Jag har vaknat i min bädd på golvet i ett rum som är underbart svalt, snudd på kallt. Övriga lägenheten är uppvärmd och instängd. Samtidigt som jag längtar hem till mitt önskar jag att jag kunde stanna här. Här där livet går på som vanligt och inget vet nånting om mig.
Vackert som ett vykort är det här! Den här bilden tog jag för två år sen, men just den här platsen ser likadan ut idag.
Idag har jag ont lite här och var, men jag vaknade i alla fall och det är jag glad och tacksam för. Det är väldigt tyst här, så jag undrade om jag hade kommit till himlen. Fast det gör ju inte elaka tanter som jag. Det enda som hörs en bit bort är nån som dammsuger. Måsarna hade fest vid 5-tiden i morse, men nu håller de sig lugna. Brobygget tycks ske i det tysta, jag vet inte om de har semester, brobyggarna, nu när det är så nära slutet.
Det blåser en svag vind utanför och det är inte riktigt klar himmel. Det blir bra väder att köra i. Jag försöker komma iväg mitt på dan, senast. Mamma var trött igår efter körningen och jag tror att hon är nöjd med sin semester. Nu vill hon vara ensam, precis som jag.
Livet är kort.
Hoppas allt går bra i dag! Har inte kunnat kommentera på ett par dagar, men nu ska jag i alla fall läsa i kapp! Kram!
Jorå tack, jag landade här på eftermiddagen!
Kram!