Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 07 2012

Alltså jag VET. Det ÄR varmt. Men… finns det nåt fulare än shorts? Shorts är gulligt på små barn. Men shorts som vuxenplagg ska man bära hemma eller på stranden, tycker jag. Och till min glädje får jag stöd hos min husgudinna Magdalena Ribbing som säger:

Man blir inte svalare för att man klär av sig.

Jag vill inte se andras nakna ben när jag går och handlar, ens. Kräkreflexerna är våldsamma över håriga mansben, tatuerade ben, blåvita ben, muskorta kjolar som visar smutsvita trosor eller shorts som knappt döljer könsorgan av nåt slag. Värst är nog vissa karlar som tycks älska att ha beige eller grå strumpor till sina nakna ben och shorts. Men det klart. Jag vet hur det är. Jag lever själv på stor fot och att hitta strumpor med roliga motiv på gör jag sällan på damavdelningen. Dessvärre tycks herravdelningens strumpor bestå av antingen beige eller grå strumpor alternativt tubsockar.

Bara hemma syns dessa spiror.


Mina egna ben är skitfula.
Det blir ben när man har svåra åderbråck och är fet samt har haft haft två gigantiska tromboflebiter – från ljumsken ner till vaden. Jag visar bara upp dem hemma numera, inte ens på en badplats syns de. Nu häckar Tofflan inte särskilt ofta på badplatser, men OM

På jobbet skulle jag aldrig ha shorts. Även om vi inte är uppklädda på mitt jobb, tycker jag att man bör iaktta en viss klädstil. Magdalena Ribbing rekommenderar tunna och vida byxor och skjortor, men absolut inte shorts, till jobbet när det är varmt. Kvinnor bör ha kjolar till knäna, tycker hon, men en liten urringning är OK. Fast axlarna ska vara täckta. Sandaler går bra, däremot ska man inte vara barfota, anser hon. Det anser däremot jag. I sandaler SKA man vara barfota, det ser ju fult och äckligt ut med strumpor (tänker på doften när det är varmt…)! Så då kanske man helt enkelt ska välja ett annat skodon än sandaler till jobbet…

Varför ska vi inte klä av oss då? Jag är helt överens med Magadlena Ribbing: det handlar om hänsyn till andra. Magdalena Ribbing säger:

[...] Många har liten insikt i hur vi beter oss inför andra. Vi sitter i våra minishorts på bussen och svettas där någon annan ska sitta. Det är inte okej att gå in i bussen eller butiken i sin nakenhet. [...]

Vad tycker du? Har du shorts till jobbet???


Livet är kort.

Read Full Post »

Barbara Voors bok Islossning kostade mig 30 kronor på loppis. Boken kom ut 2007. Den utgåva jag köpte är inbunden och i fint skick, säkert bara läst en gång före mig. Jag vill aldrig skiljas från den här boken, jag skulle aldrig lämna den till loppis. Den är vidunderlig – hemsk, gripande och fruktansvärt jobbig.

En vidunderlig bok. 


En senvinterdag går Fredrik och hans nioåriga dotter Elin
ut på isen. Sen försvinner de. Ett tag efteråt hittas de båda drunknade. Boken handlar om de närståendes tankar och känslor före och efter händelsen: det är frun/mamma Iris, Fredriks vän Daniel, Fredriks älskarinna, Elins bästis Anneli med flera. Var och en har sin egen bild av det som hände. Frågan är vad sanningen är. Var det nån som mördade Fredrik och Elin?

Att läsa en bok om en pappa och dotter som drunknar just när det är sexårsdagen av ens egen pappas drunkning är väl inte det smartaste man kan göra. Så klart att boken griper tag i en mer än andra. Men att läsa om sorg är aldrig fel. Och även om jag bara kunde läsa 50 sidor åt gången gjorde den här boken mig gott, trots allt.

Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Läst på min godisburk, ett citat ur Star Wars:

Help me, Obi-Wan Kanobi; you’re my only hope.

Read Full Post »

I centrala Uppsala, vid gamla kyrkogården, nära dess kapell/krematorium, finns en väldigt vacker minneslund. Detta var ett av våra mål idag. Min nästan-brors mamma har sin viloplats där och vi ville passa på att lämna en liten blomma.

Mörkrosa rosor till M.A.


Mamma säger alltid
att min nästan-brors mamma älskade rosa rosor. Vi hittade en bukett mörkare rosa sådana som blev riktigt fina.

Mamma vid minneslunden. (Jag tiltade kameran lite här med vilje, annars kan min förföljde nästan-bror kanske råka ännu mer illa ut på grund av såna som älskar hakkorset.)


I övrigt blev det ett par ärenden till
och en shoppingtur inne på Tokerian. Vi hade tänkt att gå till Maestro och äta idag, men mamma orkar inte gå så långt och taxi idag igen blir lite kostsamt. I stället äter vi grillad kyckling med potatissallad här hemma. Sen kan mamma se lite på det där evenemanget som numera är det enda som visas på SvT1.

Just nu packar mamma. Själv har jag slängt ner underkläder och t-shirt i min lilla rygga, den lilla som har denna fina logga:

Inget i Uppsala län har tjänat mig troget och går strax i graven av slitage. Det ligger riktig handgripligt terapiarbete bakom den loggan!


Den lilla ryggan är så sliten
att tyget i dess botten nästan är genomskinligt. Jag har tänkt i några veckor att inhandla en ny rygga på Clas Ohlson, för där hade de nån modell större till bra pris. Får försöka hinna det på måndag eller tisdag.

I morgon, söndag, är det alltså resdag igen. Jag ska skjutsa hem mamma och stannar sen över natt. Räknar med att vara hemma i Uppsala igen tidig måndagskväll. Då ska jag tvätta och packa och greja, för sen väntar min riktiga semester: Pride! Som jag har längtat… Då är såna som jag rätt normala och jag får möjligheten att träffa andra – kända och okända – från hela Sverige. Det brukar bli många återseenden, en del kära sådana, andra kunde man klara sig utan…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vänskap är också ett förhållande! Nånting mellan två parter. På sätt och vis i kärlek, men inte fysisk. Men att förlora en vän gör lika ont som att förlora en älskad.

Vänskap är ett förhållande!


En sann vän
har man alltid kvar genom livets alla faser. En sann vän är aldrig avundsjuk/missunnsam på medgångarna och finns där i motgångarna. Det är i alla fall så jag vill se det – eller så jag önskar att det – och jag! – vore.

Att vara en vän är inte alltid lätt.


Det är inte alltid lätt
att vara en sann vän heller. Jag försöker att alltid vara ärlig i mina vänskapsrelationer, men det går inte hem alla gånger. Det är inte säkert att jag alla gånger agerar rätt, jag försöker handla såsom jag tror är bäst. Ibland blir det fel. Jag är långt ifrån felfri.

För mig är en vän nån jag kan ringa till när jag är överlycklig – och nån jag kan ringa till mitt i natten, när jag är ledsen, nära sammanbrott. En vän avvisar aldrig utan finns där. En vän lyssnar, duttar och för mig, ger råd om jag ber om det.

Att mista en vän gör ont. Men ibland är det så att vänskap, liksom kärlek, tar slut. Och liksom i alla förhållanden måste man släppa taget och låta gå. Det är naturligtvis ingenting som är lätt, men… Kanske kan vänskapen tas upp igen, senare, när det som har gått snett har förlåtits eller inte längre spelar nån roll.

Att mista en vän för alltid, en förlust man själv inte har valt, lämnar en ensam kvar, ofta med en massa frågor som aldrig får svar. För döden, kära läsare, är oåterkallelig. Oåterkallelig. 

Har du en vän du kan väcka mitt i natten???


Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Stå högt i tak

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Tänk att det redan är lördag i min andra semestervecka! Jag vet inte vart dagen tog vägen igår, jag tyckte att jag mest satt i bilen och körde kors och tvärs. Idag blir det nog bara en kortare tur för några ärenden. Tänkte försöka handla förnödenheter till mamma också så att jag slipper göra det när jag skjutsar hem henne i morgon. Jag ska sova kvar en natt, men vill nog gärna komma iväg tidigt på måndagen. Skulle behöva gå ett varv med snabeldraken här, tvätta nån maskin och så packa till Pride, förstås.

Jag vet inte hur vädret blir framöver, men jag tror inte att jag behöver packa dessa, som jag fick av Monica den norska!


Idag vaknade jag och mådde illa
och det vill inte riktigt släppa. Kanske beror det på webbtrollets närvaro – elva 17 23 26 32 gånger, hittills idag (kl. 16.17 svensk tid). Nu ligger Japan visserligen åtta timmar före oss, men ändå. Det var elva gånger när klockan var  halv tolv mitt på dan där, så det blir som vanligt minst en gång i timmen. Jag förstår inte varför man gör så här. Verkligen inte. Och tänk så tomt hennes liv blir sen när jag inte bloggar mer…

Men just mitt webbtroll är inte unikt. De allra flesta som blir förbannade på mig säger att avslutar bekantskapen. Ändå följer de min blogg, till och med prenumererar på den. Ett lysande exempel var den som började prenumerera samma dag som h*n var tydlig med hur dålig h*n tycker att min blogg är.

Nu bloggar jag inte i nåt fåfängt försök att ha en bra blogg. Vad är det för larvigt syfte? Jag bloggar för min egen skull. Men om det kan glädja nån lär jag inte blogga så länge till, det är jag fullständigt övertygad om. Jag står vid ett vägskäl och det är nog dags att välja nya vägar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

Jerry

jerryolsson.com

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier - teknik och säkerhet

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 287 andra följare