Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 06 2012

En ganska skön stund på ballen*, under markisen, trots grillare, rökare och gapiga ungar. Ibland kan jag stänga av det mesta – utom röken, förstås. Mina luftrör säger ifrån.

Hällde upp en skål torrostade jordnötter och sprättade en ljus fredagsöl. Läste ut Tacksägelsen och bara njöt av livet. Ensam, men inte helt…

Sällskap 1.


Det kviddivittar från mina hyresgästers lilla bo.
Jag är fortfarande fascinerad av hur mamman och pappan lyckas klämma sig emellan och komma in med maten. Den lilla familjen huserar nämligen mellan tegelstenarna och väggen.

Sällskap 2. En av föräldrarna avvaktar ifall den otäcka Tofflan ska göra nåt drastiskt. Men h*n borde veta att Tofflan inte är nån barnmänniska. Boet är mellan tegelstenarna och väggen, strax under golvet till ballen.


Jag har kört och hängt en maskin tvätt,
gått ett halvdant varv med lilla dammsugaren. Det är vad jag orkar denna fredag. Funderar på att glo på en film på TV klockan 21. Eller också spelar jag in och tittar i stället på nån timslång deckare.

Fästmön är hemma med sina barn i kväll, men i morgon återförenas vi. I kväll har vi sällskap – fast vi är ensamma – på var sitt håll; Anna av barnen, jag av talgoxarna.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

En tämligen from man mördas med en högklackad sko. Vem har ihjäl en religiös man som dessutom var mycket godhjärtad? Det får man veta, men inte förrän nära på sista sidorna i Björn Hellbergs deckare Tacksägelsen. Jag lånade boken av Fästmön, som är en riktig Hellberg-fan.

Vem mördar Herrens tjänare?


Det inledande mordet på mannen
är bara det första i en serie. Polisen Sten Wall försöker haffa mördaren. Han inser att mördaren nånstans hör hemma i samma kretsar som sina offer, men vem kan det vara i raden av fromma män?

Björn Hellberg skildrar vanliga människor såväl som fanatiker – och mördare. I den här boken förekommer dessutom ett litet HBTQ-tema. Personteckningen är ytterst trovärdig och det är den som ger boken högt betyg. Det gör även det faktum att jag inte kan lista ut i förväg vem mördaren är.

Read Full Post »

Nej, nån skolfröken är jag verkligen INTE! Men efter en bastant lunch skulle jag låtsas vara det.

En god, men ganska rörig lunch bestående av skaldjurspaj och sallad. Med vitlöksdressing.


Det var väl inte ultrasmart att ta vitlöksdressing
på salladen när man ska undervisa nio små otroligt smarta forskare i ett ganska litet rum… Kanske det var därför eleverna lyste med sin frånvaro..?

Var är eleverna?


Men sen droppade de in,
nio till antalet, från en av institution #2:s sektioner. Det var tur att webbansvarig deltog, för det är svårt att gå igenom i både teori och praktik samtidigt. Även Tofflan har liksom sina begränsningar… Det blev bra till slut och efter cirka en och en halv timme var de flesta riktiga fenor på att göra hemsidor. Eller i alla fall… en god bit på väg…

Nu ska jag ta helg och tuffa hem till New Village. Måste handla nåt ätbart på vägen hem innan jag kan slå ner min feta röv rumpan på ballen* och sprätta en öl med tillbehör samt öppna Tacksägelsen för att plöja de fåtal sidor jag har kvar. I morgon bär det av till Himlen igen…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Det var längesen, känns det som, jag gjorde en runda i media för att kolla vad som händer. Fotboll, fotboll, fotboll… Närå, det händer faktiskt lite mer.

Som vanligt är det förstås valfritt att hänga med på min tripp i omvärlden, jag tvingar ingen att läsa vad jag tycker.

Read Full Post »

Jag har skrivit ett antal gånger om min roliga Fästmö här, men jag får ändå känslan av att de flesta tror att Anna är tyst och timid. Uj, uj, uj… Hon är inte ens tyst, ska du veta. Förutom att hon fortfarande får vissa gamla dängor i huvet som hon nynnar på, har hon kommentarer om det mesta. I alla fall hemma hos mig. Hon gillar att

rätta till

saker som hon tycker sitter på sniskan eller så. Men så vet hon att jag är snäppet mer pedant. En kväll hade hon, innan hon gick och la sig, dragit upp en plastpåse ur en låda så att den stack fram retsamt – bara för att klocka hur lång tid det skulle ta innan jag var på den och stoppade ner den i lådan… Jorå, jag VAR på den, men insåg att Anna nog drev med mig (egentligen trodde jag att hon hade dragit upp påsen för att hon själv skulle komma ihåg att ta med sig bröd eller nåt…), så jag lät den vara, till hennes stora förtret.

Min älskling ÄLSKAR att störa sig på mina gardinstänger som hon tycker sticker ut för långt på sidorna. Hon har fått

rätta till 

stängerna i vardagsrummet och i sovrummet, så nu är köket det stora irritationsmomentet. Där är det inte lika lätt att rätta till eftersom man helst bör ha fruktansvärt långa aparmar  – eller vara två. Och jag vägrar ju förstås att vara behjälplig, mitt lilla sätt att retas tillbaka.

Anna brukar ofta häckla mig för att jag plockar fram rena kläder till morgondagen när jag kommer hem från jobbet. Vidare lägger jag fram ett par nya linser och laddar kaffeperkolatorn, som står på timer. Men det är jag så van vid, det har nog alla mina Xor också retat mig för. Jag tänker inte försvara mina handlingar mer än att säga att jag är som en zombie på morgnarna och då är det väldigt praktiskt att ha förberett vissa saker.

På morgnarna, ja… Vi samåker ju ibland och även om jag går upp en kvart, 20 minuter före Anna är jag alltid sist färdigt. Detta har jag lärt mig att utnyttja till min fördel nu! Genom att sega och såsa slipper jag tråkigheter som att diska och bädda – jag hinner ju helt enkelt inte. Fast det slutar i alla fall med att Anna sitter fullt påklädd på stolen i hallen och suckande väntar på mig medan jag borstar tänderna. I morse försökte jag snabba på, vilket fick till följd att jag nu måste skita på jobbet. :oops:

Det är inte bara 

rätta till

som gäller för Anna, för resten. Hon hittar alltid skavanker, framför allt på mig. Det kan vara finnar eller osexiga hårstrån på fel ställen. Eller helt enkelt fläckar, bara. Anna vet att jag verkligen hatar att ha fläckar på kläderna, nåt som sitter i sen barndomen eftersom mamma blev så arg om jag fläckade ner mina kläder. I morse hittade Anna en fettfläck – iiiiiiiiiiiiiiiiiiii! – på min jackärm, påstod hon. Jag hade naturligtvis inte möjlighet att kolla ordentligt eftersom vi skulle åka och jag körde. Men det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att kolla. Och jorå, hon hade rätt, som alltid. Fast den är ju inte så gigantiskt stor som Anna hävadade och man SKULLE kunna tro att det är tyget som skiftar i färg – i vissa lägen. Eller???

En fläck stor som en 25-öring, för oss som levde på stenåldern och som minns dessa mynt.

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

Jerry

jerryolsson.com

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier - teknik och säkerhet

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 289 andra följare