Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 07 06 2012

Jag kom en halvtimma för tidigt till frissan. Skönt! Kunde ägna den åt att läsa Moderspassion utan att datorn drog. Jaa, jag sitter alldeles för mycket framför datorn! Men jag läser också väldigt mycket nu – jag är inne i en extrem läsperiod.

Fin i håret och skittrött åkte jag hem och bredde tre knäckemackor. Intog dessa med rödmjölk – och Moderspassion. I boken dyker det plötsligt upp ett namn som klingar bekant. Ett namn från min barndom. Ett andranamn på en pojke i min förstaklass. Pojken, som kom från norra Finland, var alldeles vit i håret. Utan att kunna ett ord svenska sattes han i klass 1A. Jag minns att han hade förlorat sin byxknapp. De var så fattiga hemma hos honom att de inte ens hade byxknappar till pojken, sas det. Så snälla fröken Margareta ordnade en ny, svart knapp till pojken.

Min pappa var också ganska snäll mot pojken och hans familj. Pappa såg till att pojkens föräldrar kom till föräldramötena. Pappa tolkade. Det var så häftigt att höra pappa prata ett helt annat språk. Finska. Det språk han talade som barn.

Jag kan inte hjälpa det, men jag går förstås till datorn och googlar namnet. Jag kan ju hela hans namn, två förnamn och ett efternamn. Tänk om jag inte får napp? Men jorå. Strax dyker hans namn upp på skärmen. Han fyller 50 år i december, delar födelsedag med min finskryska farmor. Jag ser att han har en firma, är i samma bransch som vännen FEMs man, till och med. Och visst. Han bor kvar i Metropolen Byhålan. Han flyttade aldrig tillbaka till Rovaniemi. (Månntro FEMs man och pojken, också han numera, känner varandra?)

Han var så liten. Kort i rocken. Otroligt söt. Även vi klasskamrater ville nypa honom i kinderna, men det gjorde vi förstås inte. Han tittade på oss med sina mörka ögon. Hans ögon. Jag skulle gärna vilja skriva ut hans namn här, men så gör man förstås inte. Så du får bara initialerna: TTR.

Det blir heller ingen bild på TTR, för jag har ingen. Så håll tillgodo med en bild på Lilla Tofflan utanför stugan i Tallbacken, ett foto som pappa tog en sommardag innan jag hade börjat skolan.

En bild av min barndom.


Vår röda Bagge syns till vänster på fotot och strax till höger om den syns brevlådan med tidningsnamnet Corren påtryckt i gult (lådan var gråblå). Mitt indiantält var också gult och supercoolt. Det luktade insektsmedel som mamma hade sprutat inuti för att hålla getingarna borta. Säkert inte hälsosamt, men effektivt. Själv är jag inte jättecool i mina rutiga hängselbyxor, men ändå. Stugan står kvar och finns fortfarande att hyra om somrarna…

Read Full Post »

Här går jag och ojar mig för pälsmössan jag har på huvet, den jag ska bli av med idag efter jobbet. Notera, jag skrev DEN, syftar alltså på pälsmössan, inte huvet, tyvärr tycker väl en del.

Nä, pälsmössa på huvet är inte snyggt i juni.


Men om  pälsmössa på huvet är osnyggt,
så är bagels i pannan värre, eller? Man tror inte att det är sant… Bröd innanför huden i pannan…

Bagels i pannan… (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)


Snyggt eller osnyggt,
kan diskuteras. JAG tycker i alla fall att kollegan J:s Svartöga är snyggast!

Snyggast, tycker jag, dårå.

Read Full Post »

Ja rubriken är visst sann, även om man har svårt att tro att det är möjligt. Jag hör så många historier om folk som inte får några ersättningar från kassan, men uppenbarligen är det några som får. Och ganska många som får för mycket pengar

Idag är vi svenskar skyldiga Försäkringskassan 2,3 miljarder kronor, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Ja, det är sant. Miljarder. Inte miljoner. Det är inte lite pengar, det… Just nu undersöker Försäkringskassan hur mycket skulder den har orsakat. Jag får strofen

[…] som oss skyldiga äro […]

i huvudet, men jag får inte riktigt plats med orden som är före som,

[…] förlåt dem […]

Det handlar förstås om räknefel och många av dessa fel görs av handläggarna, visar det sig. Detta innebär att Försäkringskassan betalar ut för mycket pengar till sjuka människor – för att sen kräva tillbaka pengarna när misstagen upptäcks. I vissa fall kan enskilda människor slippa betala tillbaka, men det är inte nåt som sker per automatik.

Ett annat vanligt fel som handläggarna gör är att de inte registrerar rätt inkomst, trots att många enskilda har skickat in information om detta. Vanligaste återkraven gäller bostadsbidrag. Då handlar det ofta om att den enskilde har glömt att meddela Försäkringskassan att h*n har fått högre inkomst.

På Försäkringskassan önskar man att reglerna ses över och förenklas. Den här kartläggningen har till syfte att se var felen görs. För de allra flesta vill ju göra rätt – eller hur? Sen finns det förstås fuskare och de hjälper till att sabba för dem som verkligen behöver sina pengar från Försäkringskassan. Ett nyligen uppmärksammat fall handlade om en privatperson som lurat till sig nästan 14 miljoner kronor för personlig assistans. DET var inte snällt!!! 

Många som får återkrav har redan ansträngd ekonomi. Omkring 200 000 svenskar krävs just nu på pengar – och många av dem är låginkomsttagare med bostadsbidrag. I värsta fall hamnar då kraven hos kronofogden. Kommunernas personliga ombud hjälper ofta till och kollar klienternas ansökningar, men ändå gör Försäkringskassan fel. Den enskilde kan få rätt i förvaltningsdomstolen, men det finns aldrig några garantier.

Som sagt… Är det inte lite dags att se över rutinerna och förenkla för såväl Försäkringskassan som oss enskilda? Så slipper vi en massa oro och ärenden hos kronofogden, som kan ödelägga människors liv helt. Alla är ju faktiskt inte fuskare…

Read Full Post »

En helt fantastisk dag att vakna till – den är ju solig! I natt sov jag med öppet vädringsfönster. Det var mycket svalt i sovrummet – och mycket skönt. Även om regn är trist gör det luften så hg och klar och ren, känns det som. Och sen frodas växtligheten… Gräsmattorna i min bostadsrättsförening står plötsligt knähöga med gräs och de är fulla av utblommade maskrosor. Mindre snyggt och jag undrar var Klippmästaren håller hus. Det här hände liksom inte bara över natten…

Var är klippmästaren som ska klippa bort gräset och såna här?


Själv ska jag till en annan klippmästare
efter jobbet idag – till M som alltid gör under med mitt hår, trots att det är som det är. Jag har börjat tappa hår enormt sen jag slutade med meducinen och jag misstänker att det är ett symtom på bristen/bristerna jag lider av. Men som sagt, det ska ju kollas upp nästa vecka.

Idag ska jag fokusera på att förfärdiga den lilla manualen på för närvarande åtta sidor inför workshopen nästa vecka. Jag ska kolla upp hur många som ska delta och trycka ut lämpligt antal exemplar. Lokalen tar 14 personer, men så många hoppas jag inte att det blir – jag klarar inte att hjälpa alla på egen hand. Visserligen har jag bjudit in institutionens webbansvarig, men h*n har inte svarat om h*n kommer eller ej. Eftersom jag fortfarande inte har fått några datum för en större workshop av webbansvarig gissar jag att det inte blir nånting av. Jag har nu frågat tre gånger och får inga datum nån gång trots att jag vid två tillfällen har stått på webbansvarigs kontor och frågat. Det har uppstått en propp, kan man säga, och nu försöker jag gå runt den och ”beta av” ett gäng forskare ändå. Hoppas att det funkar!..

Arbetsveckan avslutas i morgon med två intervjuer på eftermiddagen. Fästmön och jag tänker oss sedan att åka en tur till Slottet efter jobbet och se till det inför herrskapets hemkomst på söndag. På lördag har jag föreslagit Anna en stadstur eftersom hon slutar redan klockan 14. Det är inget särskilt jag behöver handla – mer än CCS fotcreme som Apoteket Hjärtat i Tokerian inte för. Och kanske behöver Anna handla nåt till måndag nästa vecka när det är skolavslutning för Elias, den andra för hans del. I höst börjar han tredje klass och i sommar fyller han tio. Tänk, snart har jag känt Elias i fem år…

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (ofta) respektive sänkning (kofta). Inte svårare än så här:

Ofta


Kofta

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 330 andra följare