Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 02 06 2012

När vi handlar på ICA Solen brukar Fästmön ha en lååång lapp. Sen tar hon en varuvagn och jag får inte köra den. Jag tramsar mest med och försöker roa mig på egen hand. Fotar varor eller roliga skyltar. Anna brukar bli irriterad och om hon får lågt blodsocker bör jag passa mig.

Idag fotade jag fina habaneros.


Men idag blev vi inte osams
en endaste gång. Inte ett hårt ord flög mellan oss, bara de där minimala förändringarna i ansiktet som gör att de andra kollapsar av skratt på grund av nåt den ena har sett.

Medan Anna lastade vagnen full av mat och nyttigheter fick jag köpa en brännvinsost eftersom jag inte äter grevéost som jag tycker smakar bebis. Och så är det ju lördag, så jag plockade en påse godis. Det var svårt eftersom två personal stod och trampade oss i bakhasorna och ville fylla på godisburkarna. En tredje körde varor på en vagn så hiskeligt fort att jag var nära att förlora båda fötterna. Två gånger.

Nej, saaaatte… jag köpte en bok för en stor del av min månatliga matpeng. Så länge jag får lön tycker jag att jag kan unna mig det. Och sen när vi landade i Himlen passade jag på att låna en rejäl hög av Anna, bland annat tre Björn Hellberg-böcker. Jag är inne i en riktig läsperiod just nu!

Mari Jungstedts Den sista akten var den som fick följa med mig hem från ICA Solen. Resten av böckerna har jag lånat av Anna.


Det jag ville säga med det här inlägget egentligen
var att medan Anna köper nyttigheter och nödtorft av det ätliga eller hygieniska slaget, inhandlar jag böcker. Precis som jag alltid har gjort.

Read Full Post »

Utanför regnar det inte bara. Det händer andra saker också. Jag har tagit en liten runda i media på nätet och noterat följande:

  • Gratis kollektivtrafik är nåt som ett par kommuner testar i sommar, Sollefteå och Avesta.  I Ockelbo och Hallstahammar får invånarna åka gratis buss sen tidigare och i Kiruna kostar ett årskort 100 kronor. Är det inte dags för UL att få några idéer???
  • Nya hastigheter kan det bli på våra vägar. Trafikverket föreslår nämligen i en utredning att regeringen skrotar 50-, 70- och 90-skyltarna. Hastigheterna ska generellt sänkas, men under en flerårig utfasningsperiod. Det blir ju intressant att se hur det funkar. Jag menar, folk kan ju inte ens tala om att de ska svänga genom att använda blinkers. Hur ska de klara av att läsa nya siffror på trafikskyltar? För övrigt tycker jag att Trafikverket ska fokusera på drift och underhåll av våra vägar i stället eftersom allt fler kör bil. Vart går våra skattepengar? Till utredningar som talar om att vi ska köra långsammare?  Nej tack!
  • Man låg död i sitt hem i 20 år. Fy f***n säger jag! Trots att han anmäldes försvunnen var det ingen som kollade hans hus förrän nu. Det hände i Spanien, men det skulle lika gärna kunna hända här.
  • Gamm-tant togs för rattfylla. Att vara 92 år är ingen ålder på en gammal häst tant. Men bara för att man är gammal får man inte göra vad som helst. En tant på 92 bast stoppades efter en vinglig framfart i sin bil. Hon befanns vara rattfull.
  • … men hon luktade nog inte illa, i alla fall. För efter ett amerikanskt experiment har man kommit fram till att gamla människors lukt är minst obehaglig. Unga och medelålders män luktade mest illa.
  • I Metropolen Byhålan ägnar man sig åt märkliga helgaktiviteter. En festprisse skulle ta en genväg och fastnade i taggtråd igår. Räddningstjänsten fick rycka ut och hjälpa loss honom.
  • I sagda Metropol är för övrigt glassäsongen här, medan vi i övriga delar av landet förbrilt försöker komma på nåt att värma oss med. Själv funderar jag varför glassmannen på bilden har plasthandskar och glasstjejen inte. Vem har varit var med sina fingrar, liksom..?

Varför har han handskar och inte hon? (Bilden är lånad från Byhålebladet Motala Tidning.)


 

Read Full Post »

Jag är så glad att jag slipper pendla med tåg! För det verkar ju inte vara annat än fel på våra svenska tåg. Varför tycks det ha varit bättre

förr i tiden

när tekniken nu är så utvecklad som den är?

För ett tag sen var det tvärstopp bland tågen kring Stockholms central. Det berodde på ett strömavbrott. Häromdan var det dags igen. Pendeltåget mellan Stockholm och Uppsala stod stilla på grund av… en solkurva. Igår var det dags för Upptåget att stanna – på grund av spårfel. (Vad betyder det på svenska, tro???) Och alla vi vet ju att på vintern går inte tågen som de ska på grund av snö på spåren, på hösten är det löv på spåren. Frågan är när i h-e tågen går som de ska?! Ström, sol, snö, höstlöv, spårfel… Är det på väg att spåra ur helt? 

Inget tåg i sikte.


Hortellskan har också suckat över tågen i ett blogginlägg!

Read Full Post »

Ursäkta mig, men frågetecknet i rubriken är sannerligen befogat! Här rasar en riktig höststorm utanför fönstret, regnet vräker ner och termometern visar 5,2 grader. Ja, du läste rätt: 5,2 grader.

Regn, regn, regn…


I morse vaknade jag kvart över sju,
cirka en timma senare än när jag ska upp och jobba. Jag hade nog sovit klart, för jag kröp väl i säng före klockan 23 igår, om jag inte minns fel. (Fast mitt minne är inte att lita på, som sagt…) Låg och slöade i sängen en timma, slumrade kanske till, men gav upp när grannen intill började skrika i sin telefon. Varför måste folk prata så högt i sina telefoner??? (Retorisk fråga. Jag är fullt medveten om att det inte går att uppfostra andra vuxna eller att få dem att förstå att de stör.) Jag vill inte höra allt de säger.

Det här vädret utanför mitt fönster speglar nog lite mitt inre. Det är nämligen så att jag gärna vill veta var, rent fysiskt, mina fiender befinner sig. Det är en trygghetsfråga. Jag vill inte riskera att möta nåt gammalt Elände bara så där. Igår kväll råkade jag på kombinationen gammal fiende – före före detta arbetsgivare. Det var en märklig känsla. Obehagligt. Fienden är inte placerad där jag jobbade, men på ett ställe där våra vägar skulle kunna korsas inom en snar framtid. Ett ställe där jag har sökt två tjänster (som min före före detta arbetsgivare inte är ansvarig för utan en helt annan). Ärligt talat, jag river mina ansökningar. Hur skulle det gå om vi tvingades dela hus på jobbet? En person, som en gång i tiden var med och ödelade mitt privatliv inklusive min ekonomi (det enda jag hade kvar var min lägenhet) och som sen dess, åratals efteråt, förföljt mig, hånat mig, hotat mig med mera… Nej, det går ju bara inte. 

Mitt liv har inte varit tuffare än de flesta andras. Men jag har varit med om att få både livet hemma och livet på jobbet totalt ödelagda. Jag höll säkerligen också i hammaren som spikade min egen kista, fast det gör väl ingen vettig människa frivilligt, om du tänker efter..?

Vad jag känner idag? Jag är inte rädd längre, men jag vill veta var Odjuren finns så att jag kan undvika någon som helst kontakt med dem. Jag är väldigt medveten om vad de är kapabla till. Livet är inte rättvist. En del får allt, ofta tack vare att de kan prata för sig. Särskilt tycks detta gälla personer som får chefstjänster. Ingen ser ju deras svarta inre. Nu menar jag inte att alla chefer är psykopater, men det finns starka drag hos många – dock inte hos nån av mina nuvarande chefer, tack och lov!

Livet är emellertid också så oberäkneligt att det kan gå itu. Plötsligt och utan förvarning. Och ingen av oss är förskonad. Mitt liv gick itu två gånger. Riskerna att det ska hända igen är minimala, för livet självt är inte lagat ännu. Nej, riskerna torde vara större för dem som har haft totalt flyt. De som är helt oförberedda.

[...] Allting kan gå itu. Ett hjärta kan gå i tusen bitar [...]

Därför är det inte helt fel att känna lite ödmjukhet. Att känna tacksamhet. Jag är så tacksam att jag sitter här och skriver idag. För ett år sen trodde jag nämligen inte att jag skulle trampa på den här jorden längre. Men i mitt liv fanns det några som trodde på mig. Några som vägrade ge upp när jag själv nästan gjorde det. Några som förvägrade mig att ge upp. Några som fanns där i vardagen när jag förtvivlade och som finns där fortfarande:

Ni såg alla tre min djupa förtvivlan och agerade på olika sätt. Jag står i stor skuld till er – en skuld av tacksamhet. Livet är en gåva och tack vare er – och Annika Östberg!  - har jag insett det!

Så sant som det hon skrev i sin/min bok!

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 254 andra följare