I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.
Barn igen, dårå…
Som vanligt handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…
Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…
Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.
Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.
Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.
Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.
Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.
Jag glömmer alltid att hålla reda på tiderna för alla program men då finns de ju faktiskt ofta att titta på på datorn. Och det ska jag göra nu, tack för tipset för den här serien hade jag missat!
Jag håller fullständigt med om äktenskapsnormen. När andra familjekonstellationer ska avhandlas är det oftast i så fåniga sammanhang. Ensam mamma söker och liknande. Det blir ett jippo av det hela istället för en skildring av verkligheten. Men på torsdag börjar en serie som jag har för mig heter Dokumentär och den verkar jäkligt spännande.
Massor med kramar!
Ja det är jättepraktiskt med SvT Play etc.
Kram!
Vad arg jag blir! Ska jag maila svt eller bara låta bli att se programmet? Schablon-nötning är inget vi behöver MER av i Sverige!….tack för att du redogjorde för kalvertrampet, alla timmarna gick alltså ut på samma sak. Fy svt!!:-(
Jo jag vet att vi inte har riktigt samma positiva inställning till serien, men nu börjar även jag reagera på att det blir just lite för… positivt? Det är ett avsnitt kvar.
Tack för svar och för att jag fick avreagera mig här ännu en gång ( och ursäkta, för detsamma;-))
He he!
Detta har jag missat – fast nu för tiden missar jag alla program som sänds efter klockan sju … hinner somna i soffan. Har varit så urtrött i vår.
SVAR: TOFFLAN: Ja, jag håller med dig. Att bli påhoppad är ohyfsat. Jag menar vissa bloggar som tar upp ett debattämne, manar till diskussion och ÄNDÅ inte fixar andras åsikter – som dessutom är sunt skrivna. Man ska inte säga att man vill ha debatt om man inte kan vara lyhörd för andras åsikter. Jag har också blivit påhoppad utan orsak och då skräder jag inte orden.
Men serien finns på SvT Play – och det tycker jag är bra. Jag orkar inte heller alltid glo. Ibland spelar jag in och tittar vid annat tillfälle. Du skulle ha sett till att vi hade blivit kollegor så hade jag nog hållit dig vaken om kvällarna!
Tack för svar! Jag tog åt mig av det du skrev, men sen är det så att tar man upp ett ämne och frågar folk vad de tycker måste man man ju kunna ha en diskussion och inte backa. Det är när det gäller påhopp som det blir tufft, eller när folk liksom gång på gång på gång hävdar sin åsikt – motsatt min. Då tycker jag att man kan skaffa en egen blogg och inte ta upp plats på min. Lite så, tänker jag. Men sen har jag svårt att ta kritik och det är svårt att uttrycka sig ibland så att alla förstår. Ibland skriver jag uppenbarligen för svårbegripligt och ironiskt. Ironi förstår inte alla.