Klappjakt – och lite andra paket…

Å så pengarna rullar, men så nöjd jag är med vissa jakttroféer! Jag har nämligen varit en tur på julklappsjakt efter jobbet idag. Det är inte alls så att jag dras med i julerierna på nåt sätt. Men hur det än är vill familjen ha julklappar och det ska den få. I kväll blev det sex klappar som nu är inslagna och lagda i julklappspåsar, varav en tämligen full påse ska ut till Förorten. Senare. Typ dan före dan. Inte förr!

Det mest lyckade paketet blev emellertid ett som kom i min postbox idag. Nu har jag slagit in det i regnbågspapper och skrivit ett kort till det. I kväll, på vägen till Fästmöns jobb, ska jag posta det. Det är nämligen så att jag har En Synnerligen God Gammal Ung Vän som fyller år nästa vecka. Samma dag reser hon bort, så nu hoppas jag att mitt paket kommer fram i tid före Högtidsdagen. Jag är så nöjd, så nöjd och jag hoppas att FEM är så nyfikis, så nyfikis!

Jag kan ju inte lägga ut en bild på födelsedagspresenten, för FEM är en listig typ som säkert kommer på vad det innehåller då. Därför denna bild på ett annat paket.

                                                                                                                                                               Nåt som jag verkligen inte är bra på är att slå in paket. Och det har jag blivit häcklad för av såväl X som Anna. Men jag vidhåller att det ändå är lite gulligt att se hur jag har ansträngt mig – och hur jädra ansträngt slutresultatet ser ut… Egentligen är det inte jag som är dålig på detta hantverk, utan det är förstås fel på det där %&/(¤ f*ttpappret*, som bara går sönder och det där %&/(¤ f*ttsnöret, som vägrar att krusa sig. Jaa, i kväll var det ovanligt många ord som började på f*tt…

Jag skulle behöva slänga i mig en macka nu innan jag går ut med mina stinky bin bags som just nu sprider en f*ttlukt i hallen av sällan sniffat slag. Så jag tar en surfrunda senare och kollar in hur ni har det. Mejl har jag inte tid eller ork att svara på just nu, bara familjens. Sorry!

                                                                                                                                                                   * Man skulle kunna tro att vokalen som saknas är ett ö rent av. En vokal som skulle härröra från ordet ”fötter”. Jag hade nämligen en riktigt f*ttig kramp i ena foten för en kvart sen. Men nej! Mitt språk var fulare än så i kväll.

Read Full Post »

Bajs på ryggen

Varning för kiss- och bajshumor!

Bajs kan hamna på ryggen om man inte sköter sig. Det fick en amerikansk kvinna erfara. Hon var nämligen korkad nog att gå till sitt X för att få en tatuering gjord på sin rygg. Detta bevisar tesen att man inte ska vända ryggen till sina X – man vet nämligen inte vad de kan hitta på.

Bajs kan hamna på ryggen!

                                                                                                                                                             Den stackars (?) kvinnan hade varit otrogen. Straffet kom i form av en tatuering, men inte den hon beställt av mannen hon varit otrogen mot, sitt numera X. I stället blev det en bajskorv. Nu kräver kvinnan sitt X på skadestånd. Bajskorven var nämligen illustrerad så att den såg stinkande ut. Den var också omgiven av flugor. Men kvinnan hade skrivit på ett medgivande före tatueringen, så skadeståndet kan hon se sig i månen efter. Sen försökte hon hävda att hon hade blivit ilurad alkohol – billigt vin och tequilashots.

Nja, av den här historien kan man lära sig att man inte ska vända ryggen till nåt gammalt X, att man inte ska dricka i gamla X:s närvaro och framför allt, inte gå och tatuera sig hos ett X man var otrogen mot när man var tillsammans. En sedelärande bajskorv, alltså!

Read Full Post »

Solstolligt?

Idag skriver vi den sista november 2011. Men f*n tro’t! Om det var rena vintern här i söndags kväll är det idag som en riktig vårdag. En kraftig, kall och frisk vind blåser och solen lyser starkt på alldeles gröna gräsmattor. Lite solstolligt, alltså…

Bilden är tagen vid 12-tiden den 30 november 2011. Solstolligt, eller??? 

                                                                                                                                                                      I morse tog vi svängen om Sjukstugan i Backen. Inte mitt favoritställe, men Fästmön skulle dit. Jag anlände till jobbet strax efter klockan åtta, för en gångs skull. Så sent, alltså.

Det har åter igen slagit mig hur varma människor är som jobbar här! Fortfarande. Fast jag inte ska vara kvar. Det är många som uttrycker sin förvåning, några med bestörtning och en del försöker peppa mig att hitta nya vägar. Oavsett, denna värme på en arbetsplats är jag inte van vid! Jag läste så sent som i morse i lokalblaskan att folk som jobbar på bland annat just Sjukstugan i Backen inte vågar utnyttja sin meddelarfrihet, en rätt som har sin grund i vår svenska grundlag. (Intressant nog ligger inte artikeln ute på lokalblaskans hemsida, inte heller gårdagens artikel om läkaren som tvingades sluta. Nu ligger dagens artikel ute för läsning. Men Och en gammal artikel om samma läkare och hans kritik hittade jag här.) Nu var min förra arbetsplats tack och lov inte på Sjukstugan i Backen, men det är i princip samma folk som sätter munkavlar på båda ställena. Trots att jag blir beklämd när jag läser detta får jag ändå nån sorts bekräftelse på att det faktiskt inte (bara) var fel på mig. Inte enbart. Att jag är människa och en icke felfri sån kan jag inte hjälpa. Helvetesresan eller Golgatavandringen jag är på sedan mitten av januari 2009 är lärorik och jag är långt ifrån framme än. Ärligt talat lär jag nog aldrig komma fram.

Förmiddagen har jag ägnat åt diverse pyssel med texter, konferensartikeln och webben, framför allt. Sen tog jag mod till mig och frågade snälla S om vi inte skulle ta den där lunchen idag – S har frågat mig så många gånger och jag har alltid tackat nej. S tackade ja och vi fick även med oss J, en person som liksom jag tycker att det är väldigt skönt att gå ifrån arbetsplatsen en stund på lunchen. Jag åt på mitt lunchkort som jag i min optimism köpte i oktober. Så sent som idag funderade jag på om jag skulle sälja det. Jag har sju av tio luncher kvar att äta innan jag slutar.

På väg tillbaka från lunchen började S rådda med några solstolar som stod utanför byggnaden där vi jobbade. S är sån person som har svårt att lämna saker ogjorda eller i oordning – mycket tilltalande att jobba med en sån person, kan jag meddela (jag är nämligen likadan själv).  Jag frågade om S tänkte ta kaffe på maten i dessa blöta möbler, men riktigt så varmt är det inte idag. Själv hämtade jag en mugg cappuccino med mig upp på rummet för att kunna skriva en stund.

Under lunchen och promenaden tillbaka drabbades jag av blodtrycksfall, tror jag, två gånger och var nära att dimpa i backen. Men ingen såg nåt och det var mest bara obehagligt korta stunder. Jag överlever, typ.

I eftermiddag väntar jobbmöte med fru Chef1. Gissar att det ger en del efterdyningar i form av uppgifter, men även jag har saker jag behöver cleara för att kunna gå vidare med och avsluta.

Anna jobbar till klockan 20 i kväll, så jag tänkte göra ett hastigt stopp för att kolla in en julklapp på vägen hem.

Read Full Post »