Lite verkstad, lite mod, lite klent

Dagen har passerat snabbt. Morgonens möte andades uppgivenhet från min sida. Nära att ge upp-känsla och nära till tårarna. Jag hatar att vara så svag! Men kanske berodde det på nattens cirka tre timmars sömn. Lite för lite, liksom. Jag är fullt medveten om att jag går på reserven – idag, i alla fall. Annars har värmen gett mig energi och jag har haft nånting liknande tillförsikt. Tills för ett par dar sen.

Värmen har gett mig energi.

                                                                                                                                                                Idag har det emellertid varit konstigt väder. Varmt och klibbigt ena stunden, för att sen fullkomligt vräka ner. Jag tillbringade några timmar mitt på dan med att telefonera med Fästmön samt jobba med mitt CV. Troligen blir jag kvar i stan till torsdag eftermiddag. Och CV:t har jag redan haft nytta av – har just, på anmodan, mejlat det till en intressant arbetsplats!

Mådde illa och kände mig yr och kallsvettig, men jag tog ändå några skurartag i badrummet och duschrummet/-toan. Bara för att känna att jag gör nåt med kroppen också – men även för att tänka! Behövde inhandla nåt till middag, så jag hasade över till Tokerian på eftermiddagen. Där höll jag på att springa på herr Deskmedul och hans arga fru, men jag lyckades väja i tid.

På gården träffade jag en dotter och jag var modig nog att fråga om läget. Jag har egentligen inga problem med att ställa de svåra frågorna! Det är en egenskap jag faktiskt gillar hos mig själv! Läget var inte så gravt som man skulle kunna tro, enligt dottern, men det kan ändå bli en del förändringar framöver av praktiska skäl. Så är det när man blir gammal. Jag bad henne framföra en hälsning!

Illamåendet ville inte gå över på eftermiddagen, så jag la mig ovanpå sängen och läste en stund. Slumrade till i hela 20 minuter och vaknade något piggare. Har just klämt i mig ett par kycklingchorizos med bröd. Magen reagerar direkt, tyvärr. Undras om jag har åkt på nån mindre välkommen bakterie…

Mamma ringde alldeles nyss. Hon hade satt in 2 500 kronor till mig idag – vilken snäll mamma, va?! Dessutom hade hon haft en trevlig eftermiddag tillsammans med en före detta granne som blev änka i höstas. Mamma lät riktigt glad – ja, inte åt att grannen blivit änka, men åt att få komma hemifrån. Jag tror att det är det hon behöver – stimulans och nån att prata med i vardagen om vanliga saker. Jag blev glad för hennes skull!

Nu laddar jag för dagens andra möte som är framskjutet något. Jag tror det krävs ett stort mått diplomati och smidighet, egenskaper som väl jag inte är så känd för… Men ämnet intresserar och engagerar mig och jag vill få ordning på torpet, så att säga. Förhoppningsvis kan det bli det genom modet att samverka, att nätverka för att nå målen.

Genom modet att nätverka kan man kanske nå målen.

                                                                                                                              Sammanfattningsvis: en inte helt bortkastad och misslyckad dag som jag trodde från början!

About these ads